Britterna tycks alltid ha vurmat för sina kungligheter, oavsett skandal har kungafamiljen ändå stått pall för den brittiska pressens hårda bevakning. Enligt färska mätningar från Yougov tror två tredjedelar av britterna att monarkin står ohotad de närmaste 100 åren, medan 20 procent av de tillfrågade säger sig föredra en republik.

Förklaringen till den brittiska monarkins popularitet stavas tradition, menar Sten Hedman, hovexpert och mångårig medarbetare på den svenska tidningen Se&Hör.

– Det finns i britternas blod. Tanken på att införa republik i England skulle vara helt befängd, säger han.

Britterna kommer att gå man ur huse för att fira att de slipper gå till jobbet.

Andres Lokko

Men i Sverige dyker diskussionen upp regelbundet. Skillnaderna i inställning har sin naturliga förklaring, enligt Sten Hedman.

– Har man genomlidit två världskrig behöver man en nationell symbol för trygghet och då fungerar kungafamiljen ypperligt. Då spelar det ingen roll med tveksamheter som skilsmässor och maskerader med nazistsymboler. Britterna ursäktar allt.

Men kulturjournalisten och SvD-medarbetaren Andres Lokko, bosatt i London sedan flera år tillbaka, håller inte med. Han menar att den brittiska kärleken till kungahuset är en myt och bara finns hos delar av arbetarklassen och överklassen.

– Den stora folkmängd som utgör lägre till övre medelklassen och alla däremellan verkar hysa ett axelryckande ointresse för allt som rör deras kungahus. De är en relik från imperiet man fnissande kanske kommenterar på puben, säger han..

Jenny Alexandersson, hovreporter på Aftonbladet medger att det brittiska kungahuset dalat i popularitet, precis som övriga kungahus i Europa. Det är där de yngre generationerna kommer in, menar hon. Gärna vanliga dödliga utan vare sig adlig eller kungligt blod i ådrorna. Det fungerade med prinsessan Diana för trettio år sedan, för prinsessan Mary i Danmark och nu finns liknande förhoppningar för Kate Middleton när hon blir prinsessan Catherine med det brittiska folket. Ser man till färska siffror från SOM-institutet vid Göteborgs universitetet hade även den så kallade Daniel-effekten en viss betydelse för det uppsving som det svenska kungahuset fick i samband med bröllopet.

– Konkurrensen från Hollywood är stor så det behövs något extra för att kungligheterna ska få genomslag. Ett bröllop och en Askungesaga är receptet, säger Jenny Alexandersson.

Men att den senaste tidens bröllopsyra bland kungligheter involverat både prinsar och prinsessor av folket har också en annan förklaring, menar Sten Hedman.

– Det råder brist på kungligt blod och de kan ju inte gifta sig med varandra, då blir det problem med fortplanteringen.

Han ger inte mycket för uppgifter om att monarkin för en tynande tillvaro och hänvisar till det stora uppbådet när Victoria och Daniel gifte sig förra sommaren. Det stora intresset i Storbritannien tycker han talar sitt eget tydliga språk.

– Trots en av de värsta ekonomiska kriserna i mannaminne gör premiärminister Cameron bröllopsdagen till allmän helgdag. Alla poliser ska ha dubbel övertid och ändå är det ingen som protesterar.

Men Andres Lokko tror att det finns en annan förklaring till att gatorna med största sannolikhet fylls med firande britter på bröllopsdagen.

– Britterna kommer att gå man ur huse för att fira att de slipper gå till jobbet, men de som faktiskt bokstavligen firar det nya prinsparet är försvinnande få, åtminstone i storstäderna. Det gamla brittiska uttrycket ”any excuse for a drink” passar ganska väl in här tror jag.