I åtalet mot Anders Behring Breivik nämns 119 personer vid namn som offer för terrordåden i Oslos regeringskvarter och på Utöya 22 juli förra året. Utöver det drabbades hundratals fler efter att ha tvingats fly för sina liv eller förlorat anhöriga eller vänner.
Under rättegången, som ska pågå i tio veckor, ska flera av dem vittna och många andra följer med i processen antingen i huvudsalen i Oslo eller på skärm i någon av de 17 rättssalar runt om i Norge där rättegången sänds.Visst kan det vara viktigt att det utdöms ett straff, men det är en myt att brottsoffer brukar vara hatiskt inställda till gärningsmannen.
Magnus Lindgren
Enligt Magnus Lindgren, generalsekreterare på stiftelsen Tryggare Sverige och doktor i psykologi, kan rättegångar ha en terapeutisk funktion för människor som drabbats av brott och deras anhöriga. Den effekten kommer om offret känner att han eller hon får utrymme att berätta sin historia för rätten och blir lyssnad på. Många har också målat upp en bild av gärningsmannen som ett stort och farligt monster, och då kan det hjälpa att se att det kanske sitter en ganska rädd, ledsen och ensam person, som inte alls verkar farlig, på den åtalades plats, enligt Magnus Lindgren.
Men om gärningsmannen å andra sidan beter sig som Breivik har gjort i rätten hittills, det vill säga varken visat ånger eller starka känslor överhuvudtaget inför sina brott och till och med skrattar och ler i rättssalen kan rättegången få en annan effekt.
– Ett sådant beteende från gärningsmannen kan förvärra situationen för en människa som redan känner sig utsatt, säger Magnus Lindgren.
Många drabbade känner också ett behov av att höra vad gärningsmannen säger, för att försöka förstå varför det som hänt har hänt. Även om det är svårt vill många anhöriga till mordoffer höra vad deras nära och kära gjorde i dödsögonblicket.
– Men även här kan det förvärra snarare än hjälpa om gärningsmannen uppträder kallt och berättar väldigt detaljerat, säger Magnus Lindgren.
Enligt honom är det väldigt ovanligt att drabbade känner att de vill ha hämnd, och att syftet med rättegången är vedergällning.
– Visst kan det vara viktigt att det utdöms ett straff, men det är en myt att brottsoffer brukar vara hatiskt inställda till gärningsmannen. Hämndbegär och ilska kommer ofta direkt efter att man utsatts för brott, men i de flesta fall klingar de känslorna av och ersätts av främst rädsla och minskad tillit till omgivningen. Att gärningsmannen ska dömas är sällan det de drabbade har i fokus, det viktiga är att de vill försöka förstå, säger Magnus Lindgren.
Behovet att förstå kommer enligt Magnus Lindgren av att de flesta människor har grundinställningen att världen är en god plats, och den bilden raseras när man utsätts för något hemskt. Då hamnar man i ett vakuum och behöver fylla det med information och sätta händelsen i ett orsakssammanhang.
– Det leder ofta till skuldkänslor, att man tänker saker som ”varför tog jag den där vägen hem?” eller ”om jag bara inte låtit honom åka till lägret”.
LÄS OCKSÅ: Oddvars insats räddade liv
GRAFIK: Breivik sköt 100 av 564 på Utøya
