41-årige Vitalij Klitjko är regerande tungviktsvärldsmästare och har vunnit 44 av 46 matcher, varav 40 på knockout. Men när han nu som politiker utmanar Ukrainas president, Viktor Janukovitj, går han sin i särklass tuffaste match.

På torget i Poltava, 300 kilometer öster om huvudstaden Kiev, är det gott om Klitjkos mest trogna fans – unga välbyggda män i svarta läderjackor. Där finns också påfallande många kvinnor och pensionärer. Intresset för det nya stjärnskottet på Ukrainas politiska himmel är stort och för många infrias förväntningarna.

– Vi måste få ett nytt ansikte, någon som vi kan lita på. De som suttit vid makten de senaste tio åren har alla visat sig vara korrumperade. Jag bestämde mig i förra veckan för att rösta på Klitjko. Han är också rik, men till skillnad från andra politiker har han tjänat sina pengar ärligt och han blir inte lätt att muta, säger Olena Alexandrovna, snart pensionär och en av Klitjkos nya beundrare.

Demokratin i Ukraina har inte mått särskilt bra sedan Viktor Janukovitj blev president 2010. Många ukrainare på gatan, men också oberoende analytiker, tror att nästa söndags parlamentsval får avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen. Om Janukovitjs Regionparti vinner klart är risken stor att presidentens redan auktoritära ledarstil förstärks och att korruptionen blir än värre.

På Kievs huvudstråk Kresjtjatik hänger den politiska desillusionen som ett grått täcke över valarbetare och andra människor vi pratar med. I ena änden av den trafiktäta gatan står en mängd tält uppslagna på trottoaren. Bilder på Janukovitjs främste opponent de senaste tio åren, Julia Timosjenko, visar var sympatierna finns hos just de här valarbetarna. Den stora skillnaden jämfört med tältstaden under den orangea revolutionen i november 2004 är symbolisk för tidsandan då och nu.

Då var det miljoner ukrainare som vecka efter vecka trotsade ruskväder och krävde nyval sedan Janukovitj utropat sig till president trots avslöjat fusk i många vallokaler. Entusiasmen och stridsviljan var så stark att den nästan gick att ta på. Vältaliga Timosjenko eldade på massorna och visade med eftertryck att Ukraina ville ha demokrati, fria val och en oberoende nyhetsbevakning.

Nu är det ett antal pensionärer som arbetar skift för att dela ut valaffischer, entusiasmen har mattats och stridsviljan försvunnit. Själv sitter Timosjenko maktlöst inspärrad, dömd till sju års fängelse för att i rollen som premiärminister ha ingått ett ofördelaktigt och, enligt Janukovitj, olagligt gaskontrakt med Ryssland.

Valarbetarna Viktor Nikolajevitj, 61, och Soja Sergejevna, 60, får något varmt i blicken när vi talar om den fängslade Timosjenko.

– Vår Julia ska inte sitta i fängelse, alla vet att det är en politisk dom. Nej, hon ska komma ut och bli vår nästa president. En valrörelse utan Julia är väldigt svår, hon är så bra på att prata med folk och vi hade verkligen behövt henne i den här valrörelsen, säger Viktor och Soja nickar instämmande.

Efter den fredliga och lyckade orangea revolutionen väntade nyval och i början av 2005 blev Viktor Jusjtjenko president och Timosjenko premiärminister. Men de nya ledarna kunde inte samarbeta. Medan ukrainarna väntade på utlovade reformer och bättre tider urartade grälen mellan Jusjtjenko och Timosjenko, och de utspelades dessutom ofta inför öppen tv-ridå.

Många miljoner ukrainare blev så besvikna, uppgivna eller förbannade att de inte engagerade sig i nästa presidentval, 2010. Det bäddade för en överraskande politisk comeback av Janukovitj – som många trodde var utslagen efter den orangea revolutionen. I en andra avgörande valomgång vann Janukovitj över Timosjenko, 48,9 procent mot 45,5.

Nu har alltså Janukovitj eliminerat sin farligaste opponent och frågan inför parlamentsvalet den 28 oktober är om någon annan än Timosjenko har kraft, vilja och mod att stå upp mot Janukovitj.

–Jag vill och jag kan, säger Vitalij Klitjko till SvD mellan två av sina politiska möten i Poltava.

–Jag kan inte tänka mig att samarbeta med Regionpartiet, men väl med alla andra partier som har demokratiska värderingar. Geografiskt tillhör vi Europa och vi har samma kultur. Nu är det dags att vi får samma värderingar i samhället och att vi får ett socialt system likt övriga Europa. Om länder som Ungern, Tjeckien, baltstaterna och Georgien kan så kan vi också, fortsätter Vitalij Klitjko som gjort kampen mot korruptionen till ett varumärke.

Boxningsvärldsmästaren ger ett överraskande positivt intryck: Välformulerad och mer resonerande än aggressiv och han har ett starkt kroppsspråk utan att vara yvig. Klitjko lyser av ett inre självförtroende som innebär att han inte behöver höja rösten för att budskapen ska gå fram.

Och ukrainarna lyssnar. Den nye politikern klättrar stadigt i opinionsundersökningarna. Med över 15 procent, kanske på väg mot 20, kan Klitjkos parti Odar (Attack) bli den främste utmanaren till president Janukovitjs Regionparti.

Maktens män har dock blivit varse det nya hotet. Lunchmötet vid Tekniska universitetet i Poltava visar vilka problem Klitjko ställs inför. Det är planerat att hållas i en aula, men timmarna före mötet får Klitjkos stab veta att det inte får hållas i universitetets lokaler utan på ett litet torg utanför grindarna.

Kostymklädda män i 30-årsåldern – som att döma av kroppsbyggnaden säkert tillbringar minst tio timmar i veckan på gym – går provocerande runt och filmar på nära håll alla som har samlats på mötet. På SvD:s fråga om de är journalistkollegor får vi en fräsning till svar.

Det är ingen vild gissning att muskelknuttarna arbetade för säkerhetstjänsten och helt enkelt är ute för att skrämmas.

–Lokala makthavare är rädda för att misstänkas hjälpa mig i min valrörelse, så det kan bli problem med lokal, elektricitet eller något annat, säger Klitjko och ju mer hans opinionssiffror stiger desto mer desperata blir maktapparatens försök att stoppa honom.

Janukovitj har, precis som president Putin i grannlandet Ryssland, försökt skaffa kontroll över massmedier och framför allt de stora tv-kanalerna. Mykola Kniazjytskij, chef för TVI, en av få oberoende tv-kanaler, vet bättre än någon annan vad det innebär. TVI har allmänt gott rykte för sitt oberoende och för sin granskande journalistik och Mykola Kniazjytskij tvekar inte en sekund på frågan om betydelsen av det kommande parlamentsvalet.

–Det här är sista chansen att bevara demokratin i vårt land. Oppositionen behöver inte få egen majoritet, men om president Janukovitj får över 300 platser i parlamentet kan han ändra konstitutionen och då är det kört, säger Mykola Kniazjytskij, som inte bara styr över 170 anställda på tv-kanalen utan också själv är värd för ett av de mer populära kvällsprogrammen där han samtalar med intressanta gäster.

Kniazjytskij tar emot med ukrainsk gästfrihet trots en ständigt ringande telefon och internationell uppmärksamhet – brittiska BBC har just varit på besök och tyska Der Spiegel väntar efter SvD – visar att han har mycket att stå i.

TVI:s kamp för att kunna sända över hela Ukraina symboliserar vad som står på spel när 47 miljoner ukrainare går till val. Av tiotalet viktiga ukrainska tv-kanaler är TVI den enda som inte är styrd av någon ukrainsk oligark med personliga intressen i landet.

Den grundades 2008 av den ryske affärsmannen Konstantin Kagalovskij, som sedan länge är bosatt i England och ville ha en tv-kanal av både statusskäl och att det skulle bli bra affär. I januari 2010 fick TVI en åtråvärd marklicens och kunde ses av 40 miljoner invånare. Men i oktober samma år togs den bort av politiska skäl och nyligen förändrades också villkoren för kabelsändningarna dramatiskt.

TVI fick inte längre ingå i det paket med fem kanaler, som var relativt billigt att prenumerera på utan tvingades in i ett större paket som var tre gånger dyrare för tittaren.

–Regeringen vill ha bort oss av två skäl. Det ena är vår popularitet eftersom vi är oberoende. Det är speciellt viktigt för regeringen i östra landsdelen där oligarken Renat Achmetovs tidigare dominerade mediebilden totalt och vi var ett uppskattat alternativ för många miljoner. I västra delen finns oberoende mindre medier, säger Mykola Kniazjytskij och fortsätter:

–Det andra skälet är att vi berättar om det fusk som förekommit i tidigare val och som vi befarar kommer att hända igen. För makthavarna är det ett ämne som det inte får talas om, framför allt inte i tv som når många väljare.

TVI drabbades också nyligen av en, som Kniazjytskij anser olaglig, skatt som skulle betalas snabbt om kanalen skulle få fortsätta sända. Människor över hela landet gick då till posten och betalade in frivilliga bidrag, på mindre än en vecka var summan tre miljoner grivna (2,5 miljoner kronor) insamlad.

–Det var rörande och mycket bra för moralen på redaktionen att så många människor var beredda att spontant stödja vår verksamhet, säger Mykola Kniazjytskij.

Han och många miljoner demokratiintresserade ukrainare sätter därför sitt hopp till bland andra Vitalij Klitjko i oppositionen. Och Klitjko skulle ha en ännu bättre chans att hävda sig om inte huvudmotståndaren Janukovitj tillsatte domarna (valförrättarna) och till en del också styrde spelreglerna.

s v d i Poltava och Kiev

Vladimir Lazarenko, 45, är taxichaufför, gift och har två vuxna barn. Hans månadslön är omkring 3000 grivna och har inte förändrats särskilt mycket de senaste tre, fyra åren. Han konstaterar att bensinen gått upp från nio till tolv grivna på två år och att matpriserna stigit än mer.

–Jag kommer inte att rösta på Janukovitj. Han kom till makten med mål att aldrig lämna ifrån sig den. Han har sitt folk på alla positioner i samhället och korruptionen har blivit värre. Självklart kommer han att fuska och med sina administrativa resurser har han alla möjligheter till det. Det börjar likna Ryssland även om vi inte är där riktigt ännu.

–Julia Timosjenko är fortfarande populär och många som är emot Janukovitj kommer också att rösta på Klitjko. Vi vet att han är en suverän idrottsman, men inte hur han är som politiker. Men han har så mycket pengar att han inte behöver mutas och han har dessutom tjänat sina pengar ärligt.

Valentin Ivanovitj, 65, säljer el och vvs-prylar på marknaden Junost och symboliserar den desillusionerade stämning som många ukrainare ger uttryck för. En bra månad tjänar han 4000 grivna (3200 kronor) på de produkter han åker till Charkov för att handla. Hans egen pension är 1100 grivna och hustruns 800 grivna (minimipension), men det räcker inte för att köpa mat hela månaden.

–Jag är trött på politikerna, det är ingenting som kommer att förändras i det här landet. Jag trodde verkligen på den orangea revolutionen och den skapade förväntningar. Nu är det svårt, mycket svårt att tro på framtiden. Så här svårt att klara oss har vi nog aldrig haft det tidigare.

–Jag ska gå och rösta även om jag vet att dom kommer att fuska. Det enda jag är säker på är att det inte blir för Janukovitjs Regionparti. Om det blir för Klitjko eller Svoboda (nationalistiskt oppositionsparti, SvD:s anmärkning) har jag inte bestämt.

Lena Michajlovna, 45, har sålt damunderkläder på den jättestora marknaden Junost (i Kievs utkant) i 15 år. Lena åker en gång i veckan till hamnstaden Odessa och köper sina varor, som tillverkats i Kina. Hon tjänar 4000 grivna i månaden och hade före krisen en månadsinkomst på 9000–10000 grivna. Hennes make är mekaniker och har en stadig inkomst, också på 4000 grivna.

–Min äldste son har flyttat till Berlin och fått bra arbete. Mitt barnbarn är fött där och är tysk medborgare. Det känns tryggt att ha dem där med tanke på vad som sker här hos oss. Krisen 2008 var jobbig, men det har blivit än svårare de senaste två åren.

–Jag ska rösta på Klitjko, han verkar ärlig och har tjänat sina pengar själv. Men männen som har makten har redan bestämt hur valet ska sluta, så jag vet inte om min röst spelar någon roll. Rösta ska jag i alla fall.

Viktoria, 23, står i kommunisternas valtält och delar ut broschyrer. Hon är optimistisk och hävdar med stöd av färska opinionssiffror att kommunisterna fått politisk medvind. Viktoria jobbar som servitris och tjänar mellan 4000 och 5000 grivna utan att jobba heltid.

–Vi tror på kommunismens idéer och vill nationalisera alla stora företag, vår slogan är att landet ska ges tillbaka till folket. Det är mycket bättre att nationen tjänar pengar än att några oligarker blir stenrika. Det är absolut nödvändigt att förändra situationen för utvecklingen i Ukraina går helt åt fel håll. Det var bättre på sovjettiden, men vi vill ha en demokratisk socialism. Som den franska vänstern.

–Det kommer säkert att bli ett smutsigt val med mycket fusk. Och om vi kommer in i parlamentet är det våra ledare som bestämmer vilka vi ska samarbeta med.

Ett nedslitet hyreshus i huvudstaden Kievs utkant symboliserar de ekonomiska problemen. Vardagslivet för miljoner ukrainare är en kamp. Minimipensionen på 700 kronor räcker inte långt.

Vitalij Klitjkos valmöte i Poltava lockade storpublik. Från att ha varit en outsider ökar nu Klitjkos opinionssiffror och hans parti Odar är främsta utmanare till president Janukovitjs Regionparti.

En högtalarbil manar till samling inför Klitjkos valmöte i Poltava.

På huvudgatan Kresjtjatik, där det under den orangea revolutionen var sådan entusiasm och stridsvilja, ligger desillusionen som ett grått täcke över valarbetarna.

Många ukrainska ungdomar har resignerat inför det korrupta politiska spelet och tänker inte rösta i valet.

Populära quiz om politik