Tre tunga företrädare för president Obama är på väg till Israel denna vecka: Mellanösternsände-budet George Mitchell, nationelle säkerhetsrådgivaren James Jones och försvarsminister Robert Gates. På president Obamas agenda finns inte bara frågan om Irans kärnenergiprogram utan också tydliga krav på att Israel måste upphöra med all utbyggnad av bosättningarna, även i östra Jerusalem, vilket Israel betraktar som en del av sin huvudstad.
På tapeten står främst Israels expansionsplaner i de arabiska stadsdelarna Sheikh Jarrah och Silwan i östra Jerusalem samt premiärminister Benjamin Netan-yahus vallöfte om att göra den omtvistade E1-korridoren till en ny judisk stadsdel.
Om de nakna kullarna vid E1 förvandlas till en ny judisk koloni, eller förstad till Jerusalem, skulle den länka samman bosättarstaden Maale Adu-mim djupt inne på Västbanken med de stora områden som Israel har byggt upp i östra Jerusalem sedan ockupationen 1967 – stadsdelar som det officiella Israel inte betraktar som bosättningar.
Men för världenär även judiska stadsdelar i östra Jerusalem bosättningar i ordets rätta bemärkelse, framhåller Akiva Eldar, tidningen Haaretz främste kritiker av bosättningspolitiken.
”Och när allt kommer till kritan så är Israels officiella hållning att Maale Adumim inte tillhör oss utan är ett omtvistat territorium – i en tvist som vi har med palestinierna, inte amerikanerna”, tillägger han.
Sedan Ariel Sharons dagar vid makten väntar en ensam polis-station på en kulle vid E1 på att en helt ny förstad ska växa fram där. Om det sker kommer hela Västbanken att klyvas i två delar, en nordlig och en sydlig, och sam- tidigt avskilja Västbankspalestinierna helt från palestinier i östra Jerusalem. En ny judisk förstad vid E1 skulle bli spikar i kistan på förverkligandet av en palestinsk stat, med östra Jerusalem som huvudstad.
President Obamasadministration skickar nu signaler om att varje förändring vid E1 skulle vara ”extremt farligt” och ”sönderfrätande”, skriver Aluf Benn, en av Israels främsta politiska reportrar, i Haaretz.
Till SvD säger Aluf Benn att han inte förväntar sig att Obama ska ta till någon piska i form av stoppade lånegarantier. Sådana åtgärder tog däremot president Bush den äldre till i början av 1990-talet när han blev provocerad av Yitzhak Shamirs bosättningspolitik. Men under Osloprocessen på 1990-talet, när Bill Clinton satt i Vita huset, expanderade bosättningarna kraftigt, vilket bidrog till Camp David-förhandlingarnas misslyckande, den andra intifadan och vågen av självmordsbombningar.
För Obama är kontroversen om bosättningarna ett etappmål på vägen mot något mer övergripande.
–Obamas mål är att få till stånd fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna samt mellan Israel och Syrien någon gång i höst, kanske i september-oktober, och att lägga fram en ny regional fredsplan. Till skillnad från Bushadministrationen tänker han vara mycket aktiv i förhandlingarna, säger Aluf Benn.
En välinformerad EU-källa har också svårt att tro att Obama tänker stoppa lånegarantierna till Israel, eller använda andra ekonomiska påtryckningsmedel, såvida inte Netanyahu inte gör något så drastiskt som att bygga ut E1.
– Men USA kan kanske i vissa lägen avstå från att använda sitt veto i FN:s säkerhetsråd gentemot Israel eller gå med på uttalanden inom den internationella kvartetten (för fredsprocessen i Mellanöstern) som är mer långtgående än tidigare. Sådana amerikanska åtgärder skulle verkligen kännas i Israel, säger EU-källan.
