Flera hundra tusen Oslobor gick man ur huse i veckan, som svar på det svåraste traumat i modern tid. Staden badade i rosor. Det fanns knappt ett hål ledigt att fästa stjälkarna i. Nedkilat mellan gatstenarna satt splittret från oräkneliga fönsterrutor, små minnen av ett obeskrivligt brott.

Inte ens nationalklenoderna hade sparats fägringen. Runt Ibsenstatyn utanför Nationaltheatret låg en mörkröd krans. Utanför Stortinget stod tysta skaror i andakt.

Norrmännen beter sig som en stabil familj, som blivit starkare och varmare av sorgen. Det var knappast detta som Anders Behring Breivik drömde om när han gav sig ut på korståg mot multikultur och socialister.

–Vi har kommit närmare varandra. Det har blivit viktigt att tillbringa tid tillsammans, säger Anna Pedersen, en av grannarna till gården Vålstua i Åsta cirka 20 mil norr om Oslo, där Breivik tillverkade sina massförstörelsevapen.

Värst är enligt henne att förövaren tillhör de egna. Att den lugne mannen med det fasta handslaget var etnisk norrman beredd att döda sina landsmän.

Att grannarna chockats är inte konstigt. Den sköna omgivningen står i overklig kontrast till förödelsen och blodbadet. Glomma älv glittrar nedanför slänten. På andra sidan vilar ett fjäll. Det är bara teknikerna och de kvarstående säckarna med gödsel som skuggar bilden.

Kanske var det därför Anders Behring Breivik tog sin tillflykt hit, för att kunna arbeta ostört. Samtidigt blev det en utmaning för stadsbon Breivik att hantera de nära relationerna på landsbygden.

–Han var övertrevlig, konstaterar bonden Svein Meldieseth, den av grannarna som såg mest av 32-åringen.

Redan när Anders Behring Breivik flyttade in i maj anade Svein Meldieseth oråd. Fönstren tejpades igen inifrån. Och så var det gårdens skumma förflutna.

–Vålstuas ägare sitter ju i fängelse för att ha odlat marijuana. Jag tänkte att de kanske hade närmare koppling till varandra.

Ändå valde Svein Meldieseth att närma sig Anders Behring Breivik eftersom han ville köpa höet som tillhör ägorna. Enligt bonden var den unge mannen uppenbart orutinerad när det kom till jordbruk. Gödslet han beställde var obrukbart för betesmarken.

När sådant kom på tal blev Breivik besvärad. Och så reagerade han ilsket när Svein Meldieseth dök upp utan att förvarna.

Frustrationen börjar märkas hos Breivik. I sina anteckningar skriver han irriterat att hans förberedelser drar ut på tiden om grannens snokande fortsätter. Vid ett tillfälle kommer Svein Meldieseth på besök, strax efter att Breivik stått och blandat kemikalier. Han har fortfarande rester i håret: ”Jag gjorde mitt bästa för att tvätta av mig men håret var fortfarande silverfärgat vilket såg väldigt märkligt ut”.

–Han ville att jag skulle ringa innan jag tittade förbi. Men det gick jag inte med på, säger Svein Meldieseth.

I dag funderar Svein Meldieseth på om han borde ha gått till polisen med sina misstankar. Och om han skulle ha dödats av Breivik om han hade kommit på honom med hyrbilen full av sprängmedel.

–Han hade kanske lagt mig i bagaget och låtit mig ligga kvar när bomben smällde.

Några kilometer bort ligger byn Rena. Trots sin korta tid i trakten blev Anders Behring Breivik ett bekant ansikte när han kom ner för att klippa sig eller ladda batterierna. Vid flera tillfällen åt Breivik hos Eyup Ali Aykut på Milano Rena restaurante.

–Han satt alltid och läste och skrev när han åt. Först trodde jag att han var student, berättar Eyup och visar Breiviks stambord.

Kvällen när Anders Behring Breivik lyckades med testsprängningen var det hit han kom för att fira: ”I dag var en väldigt bra dag. Jag behövde verkligen den här framgången”, skriver han.

Valet föll på husets bästa meny; en förrätt med gratinerade räkor, innerfilet och rödvinssås. Till det äppelkaka.

–Det fanns verkligen inget som var konstigt med honom. Han var otroligt trevlig, säger Eyup Ali Aykut.

Pubägaren Lasse Nordlie är inne på samma linje.

–Det enda som stack ut var att han var välklädd.

Lasse Nordlie har spekulerat i om Anders Behring Breivik gick på krogen för att närma sig militärerna som tränar i närheten. Han hänvisar till dagboken där Breivik beskriver det ironiska i att vara så nära landets största militärbas. ”Det skulle ha sparat mig massor av tid och besvär om jag bara kunde låna en kopp socker och tre kilo C4 från mina kära grannar”.

–Men han stod alltid för sig själv, säger Lasse Nordlie.

Tillbaka i Oslo, den delade sommarstaden. Östkant är den blandade, fattigare delen. I Västkant trängs etablissemanget; politiker, jurister och företagare. Det var här Anders Behring Breivik växte upp.

Det är här förklaringarna till hans förvandling, från tonåring med identitetsproblem till fullfjädrad terrorist, kommer att sökas. Samtidigt är det faktum att Breivik kom från hjärtat av Norges inflytelserika elit smått problematiskt för den norska självbilden.

Vi besöker Handels gym, det fina gymnasiet. Skolgården är så ödslig den kan bli mitt i sommarlovet. Under åren här blev Anders Behring Breivik aktiv i Fremskrittspartiets ungdomsförbund. Samtidigt började han arbeta extra på ett företag som sålde Mister music-skivor.

–Han var otroligt utåtriktad och vänlig, tog hand om de nya. Det var många invandrare som arbetade hos oss, men om Anders hyste något agg märktes inte det, säger en tidigare chef.

Breivik var i själva verket så duktig att han fick en flaska champagne när han slutade. Den skulle delas med cheferna när han tjänade sin första miljon.

–Jag visste att han var aktiv i Fremskrittspartiet, men det talade vi inte mycket om, säger mannen.

Utanför porten till flervåningshuset på Hoffsveijen står ytterligare ett par blodröda rosor. Annars är det nästan tomt. Några personer skymtar förbi i lägenheten där Anders Behring Breivik ska ha bott, men ingen svarar i porttelefonen.

Mittemot trappuppgången ligger det lilla köpcentret där Breiviks mamma och hennes väninnor har för vana att samlas och fika.

Plötsligt bryts tystnaden.

–Inget rättfärdigar att du skjuter en 14-åring i ansiktet, inget. Miljön formar en människa. Det är miljön som gör dig till en massmördare.

Grannen som vill prata har rötter i Turkiet. Under åren har han ofta sett Breivik och hans mor. Nu står han framför deras port och kan inte hålla tillbaka ilskan över den medkänsla som kvarteret tycks känna med mamman på grund av den stora mediebevakningen.

–De har alltid talat illa om invandrare. De och alla andra. Min son går på Smestad skole, Anders grundskola. Han klagar inte, men jag ser att han lider. Glöm inte att skriva att kungen gick där, och kungens son. Det verkar så lätt att glömma.

Mannen har uppenbarligen påverkats grundligt av våldsdåden. Nu överväger han att flytta härifrån. Att ställa upp med namn är uteslutet.

–Ullern är det finaste området i Oslo. Anders Behring Breivik är en av produkterna. Här är det ingen skam att vara rasist.

Sedan ger han sin bild av sina år i Norge.

–Ända sedan 11 september har vi matats med negativa tankar. Människor har demoniserats. Alla har väntat på att de muslimska terroristerna ska slå till. Nu ser vi resultatet.

Det hastiga plötsliga är inte helt oväntat. Sedan attentatet i fredags är det inte ovanligt att höra norrmännen dra en suck av lättnad. De vet helt enkelt inte hur de skulle reagerat om attentaten utförts av någon annan. Vad som skulle ha hänt med samhället.

–Det är ju väldigt många som är skeptiska även om de självklart tar avstånd från allt våld. De anser att det är lite för många som kommit hit. Själv tycker jag att politiken är ganska bra, även om man blir ängslig av all rapportering om våldtäkter, kriminalitet och terrordåd. Det sker ju nästan dagligen, säger pensionären Berit Straume, som bor en bit längre upp på gatan.

Hon är övertygad om att reaktionen mot landets invandrare hade blivit hård om det visat sig vara terrorister med utländsk bakgrund.

Berit Straume får delvis medhåll av ledaren för Fremskrittspartiets ungdom, organisationen som hade Breivik som medlem mellan 1997 och 2007.

–Det ska vara en frisk debatt där alla teman kan diskuteras, men den måste ha en acceptabel ton. Nu har det blivit tydligt att de finns galenskap inom alla religioner, säger Ove Vanebo.

Samtidigt förblir Anders Behring Breivik ett mysterium. Att han lider av någon form av störning råder det ingen tvekan om. Hur den i sin tur samverkat med ideologiska eller religiösa element är en fråga som kommer att diskuteras länge.

–Hans verklighetsuppfattning är helt annorlunda än alla andras. Och han bryr sig inte om vilka reaktioner han får på kort sikt. Breivik är övertygad om att folk kommer att förstå honom om 60 år, säger Geir Lippestad, advokaten som fått det utmanande uppdraget att försvara Norges mest hatade man.

Geir Lippestad justerar knuten på sin svarta slips. Han vet att månaderna framöver kommer att kräva all hans energi.