FN:s John Holmes lyssnar på kenyaner som drabbats av etniskt våld efter valet i december förra året. Bilden togs i februari.
Foto: Walter Astrada, AP
Vilken effekt kan finanskrisen få för den humanitära hjälpen till världens krishärdar?
–Det är svårt att förutsäga, men vi oroar oss för att givarländernas pengar ebbar ut om den finansiella krisen övergår i en djupare ekonomisk kris. Det blir nog tufft de närmaste två åren.
–Vi vädjar till regeringar att hålla kassorna öppna, och tänka på de mest sårbara grupperna i världen. Det är naturligt att man ser om sitt eget hus först. Men vi har inte råd att svika människor som har det svårast.
Förvärras världens humanitära kriser av oron på finansmarknaderna?
–Redan svåra situationer lär försämras. En försvagad världsekonomi riskerar att minska investeringarna i redan fattiga länder och minskad efterfrågan kan göra att råvarupriserna dyker. Lägg till den globala livsmedelskrisen och man har en situation med ökad risk för fattigdom, social oro och humanitärt lidande.
Vad är mest oroande när det gäller humanitära katastrofer?
–Mest oroväckande är tendensen att allt fler humanitära kriser är kombinationer av naturkatastrofer och konflikter. Afghanistan är ett exempel, Somalia ett annat. Vi ser även en hotfull trend med fler naturkatastrofer till följd av klimatförändringarna.
–Bekymmersamt är också att respekten för humanitärt arbete minskar. Hjälparbetare attackeras oavsett om de arbetar för FN, Röda Korset eller frivilligorganisationer. Nyligen dödades fyra kvinnor som arbetade för internationella flyktingrådet IRC i Afghanistan. Detta är en farlig och oroande trend.
–Mer måste göras för att förklara för alla parter i länder där vi verkar att hjälparbetarna är oberoende och inte har någon politisk agenda.
Rapporter från Afrikas horn talar om 17 miljoner människor i humanitär kris och akut behov av nödhjälp – det är nästan lika många som Sveriges, Norges och Danmarks sammanlagda befolkning. Är det verkligen så illa?
–Situationen på Afrikas horn är extremt oroande. Människor i Somalia och Etiopien lider av torka, konflikter, höga matpriser, fattigdom och allmänt kaos. Vi har ännu inte den svält som fanns på 1980-talet, men läget är mycket allvarligt.
–Den humanitära situationen i Zimbabwe förvärras också och under nästa år befarar vi att över hälften av befolkningen behöver livsmedelshjälp för att överleva. Darfur fortsätter att vara en humanitär katastrof, och även läget i Kongo-Kinshasa, Tchad och Kenya är dyster.
FN har en ny central nödhjälpsfond, CERF. Hur förbättrar den humanitärt hjälparbete?
–Länder bidrar till fonden som sedan delas mellan katastrofer. På så sätt behöver FN inte samla in pengar varje gång det krisar någonstans i världen. Vi kan rycka in snabbare, hjälparbetet blir mer förutsägbart och biståndet fördelas mer rättvist. ”CNN-effekten” avgör inte vilka kriser som får pengar, utan även ”glömda kriser” som Haiti, Tchad och Centralafrikanska republiken får hjälp. Nödhjälpen kanaliseras dit behovet är störst, nyligen gällde det Centralafrikanska republiken som fick pengar ur fonden för att hjälpa omkring en miljon människor.
–Fonden har 2,5 miljoner dollar till 16 humanitära hjälpprojekt – men vi måste få fler länder som inte är traditionella bidragsgivare att öppna sina plånböcker. Därför vänder vi oss alltmer till länder i Mellanöstern och Latinamerika.
Finns inga ljuspunkter i humanitärt krisarbete?
–En naturföreteelse behöver inte bli en naturkatastrof. Mycket kan göras för att förebygga och förbereda sig så att den humanitära krisen inte blir så massiv.
–Bangladesh är ett framgångsexempel. Där har man lyckats minska dödstalen till följd av översvämningar och cykloner radikalt. Den senaste cyklonen dödade 4000 människor – medan samma slags cyklon för 30 år sedan tog livet av 400000 människor.
–Det inger hopp om att mycket kan göras, ofta med ganska enkla och billiga medel.
