KABUL Under en eftermiddag i medelklassområdet Macroyan, som består av några tusen identiska betonglägenheter som slutfördes av ryssarna under 1980-talet, anas solen bakom dammet och luftföroreningarna. Här pågår många samtal om veckans stora nyhet.

I Mirwais lilla skrädderiaffär är det paus för en sen lunch. Tillsammans med sin yngre bror och några kolleger äter han Qabili Pilau; ris stekt i olja med russin och morötter. Vi hinner knappt presentera oss förrän han själv frågar:

– Är det verkligen sant? Varför har vi inte fått se bilder på kroppen i så fall?

– Om det är stämmer, fortsätter Mirwais, så är det en bra nyhet, eftersom Usama bin Ladin var den som styrde över självmordsbombarna som ofta drabbar Afghanistan. Mirwais kunder, som mest beställer brudklänningar och pakistanska dräkter i Punjabi-stil, är också nöjda.

– Alla visste att han var en farlig man. Vi önskar oss alltid en bättre framtid, när man kan gå fritt på gatorna utan att vara rädd, så vi har lite mer hopp just nu.

Några kvarter bort bor Freba, 39 år. Hon är änka och har just börjat renovera en lägenhet åt sig och sin 17-årige son. Hon flydde Afghanistan under talibanstyret, och hon minns tydligt den 11 september 2001 när hela familjen samlades framför teven i Teheran. Hon säger först att Usama bin Ladins död innebär att det blir lugnare i Kabul. Men så skakar hon skeptiskt på huvudet åt sig själv:

– Inget har ju hänt sedan i måndags när vi fick veta. Men jag är orolig för att hans anhängare kommer att hämnas.

Runt om i landet är reaktionerna blandade. Den afghanske politikern Daoud Sultan Zoy berättar på telefon från sin hemprovins Ghazni för SvD att han hittills noterat både glädje och sorg över beskedet, i ett område som till största delen kontrolleras av talibaner och står under tungt inflytande från Iran. Haji Zulmai, guvernör i den östra Nangarharprovinsen som gränsar till Pakistan, säger detsamma, men att bin Ladins död inte stoppar några talibaner, eftersom de fortfarande har afghanen Mullah Omar som sin andlige ledare.

– Man kan möjligen hoppas att talibanerna får problem med finansieringen från Pakistan nu, säger Stanik Zai, som är lärare i juridik och statsvetenskap vid Kabuls universitet.

Liksom många afghaner som SvD talar med gör han stor sak av att bin Ladin inte hittades i någon grotta i Afghanistan:

– Det afghanska folket fick rätt. Vi sade hela tiden att han fanns i Pakistan. Nu vet äntligen hela världen varifrån den värsta terrorismen kommer.

– Afghanistans regering är mycket nöjd nu, säger Zai, vilket märktes tydligt när president Karzai i måndags passade på att kritisera USA:s krigsinsats för att vinna inrikespolitiska poäng. Kriget mot terrorismen går inte ut på att bomba kvinnor och barn i Afghanistan, sade han då, med en tydlig hänvisning till grannlandet.

Från pakistanskt håll var det först helt tyst. Både militären och politiker föreföll både överrumplade och paralyserade av den amerikanska attacken som dödade bin Ladin så nära huvudstaden. Till slut kom ett uttalande från utrikesdepartementet i Islamabad, som sade att den amerikanska operationen inte godkänts av Pakistan och inte heller gav grönt ljus för liknande ingripanden på pakistanskt territorium i framtiden.

– Det är lite skämmigt alltihopa: att pakistanska enheter inte blev betrodda att medverka på sin egen bakgård, säger Sveriges försvarsattaché Anders Waldén på telefon från Islamabad.

– Den övergripande reaktionen här är att etablissemanget känner sig trampat på av amerikanerna. De har trots allt gjort stora insatser och tagit stora förluster i kampen mot terrorister.

I Kabul frodas också misstänksamhet mot både USA och Pakistan. Flera afghaner SvD möter ställer sig samma fråga: Om vi invaderades för att Usama bin Ladin fanns här – vad ska de nu göra mot Pakistan? Vi skickar frågan vidare till en amerikansk regeringskälla i Washington, som mailar tillbaka och konstaterar att Pakistan är ett land med 140 miljoner invånare, en stark armé och en betydande kärnvapenarsenal, som dessutom är USA:s allierade. Så goda allierade är de dock inte att Pakistan känt till något om operationen som dödade bin Ladin i förväg:

”Vi litar inte tillräckligt på dem för att våga berätta något sådant”, skriver han.

Bob Galluci, en icke-spridningsexpert och erfaren USA-diplomat, säger att USA:s relation till Pakistan nu självklart kommer att ifrågasättas hårdare av både skattebetalare och politiker i Washington, som har skickat 10 miljarder dollar till den pakistanska militären det senaste decenniet.

– Men samtidigt har USA inget annat val än att fortsätta den motvilliga dansen, Pakistan är på väg att bli världens fjärde största kärnvapenmakt. Det i kombination med politisk oro och många muslimska extremister gör att vi blir tvungna att arbeta ännu hårdare på att vara delaktiga i Pakistans framtid, säger han.

Ahmad Zia är 27 år och jobbar på ett it-företag i Kabul, och han har en liknande känsla för utrikespolitiken i regionen. Liksom många andra levde han med sin familj som flykting i Pakistan under talibantiden och återvände efter att de störtats. Men i ett längre perspektiv ser han mörkt på Afghanistans framtid, där regeringen i Kabul är både korrupt och har begränsad makt.

– De kallar det demokrati här, men det är bara ett ord. Det här landet är som en tv-apparat, där någon annan håller i fjärrkontrollen.