Det är allom bekant att Bill Clinton är det demokratiska partiets mest lysande stjärna. Folk fylkas kring honom vart han än beger sig och i de egna leden symboliserar han det goda 1990-talet i skarp kontrast mot 2000-talet med president George W Bush och Irakkriget.

I förra veckan turnerade paret mellan några orter i Iowa, som vid sidan av New Hampshire är den första delstat där kraftmätningarna i valet 2008 sker. Bill Clinton värmde upp publiken på sedvanligt sätt, men när Hillary Clinton greppade mikrofonen bleknade hon, som vanligt, i jämförelse.

USA har aldrig haft någon ”First husband” och makarna Clintons försäkringar med Billary-slogan ”Köp två – betala för en” kan visa sig lika impopulär som förra gången. Hillary Clintons hemlighetsmakeri under för- söken att reformera sjukvården tillhör ju de verkliga misslyckandena under Bill Clintons presidentskap.

Ingen av dem har sagt så mycket om vilken roll han skulle spela om Hillary Clinton vinner, utöver att hon kan tänka sig att utnämna honom till en ”kringresande ambassadör”.

Han tycks göra sitt bästa för att leva upp till den (av dem förnekade) påstådda pakten om att det är hennes tur nu. Det framgår ändå att det svårt för honom att blända ner och projicera traditionella kandidathustrurs beundrande blick.

Att kampanjen lyfter fram Bill Clinton i det här tidiga skedet kan tyda på att hans dragkraft behövs i penga-insamlingen eller att man vill testa hur han ska användas fram-över.

Många väljare man stöter ihop med håller med Hillary Clinton om att hon är den mest erfarna kandidaten. Men ett tecken på att First lady-skapet inte är en tung merit i allas ögon är att främste konkurrenten Barack Obama börjat dräpa till med: ”Bill Clinton är den ende som skulle kunna börja dag 1, inte Hillary”.

Hillary Clinton leder i de riksomfattande mätningarna i det demokratiska fältet, men inte lokalt i exempelvis Iowa, där en första vinnare kommer att koras efter de så kallade nomineringsmötena där i januari.

Och bortsett från att de flesta säkert minns Bill Clintons felsteg (och säkert inte kan låta bli att undra om fler skett) och att hatet mot Hillary fortfarande frodas på sina håll så föreligger ju även ett annat besvärande faktum – att ännu en president Clinton skulle kunna medföra att endast två familjer bott i Vita huset i 24 eller 28 år.

Det är, dock, långt till november 2008.