En första check på 10 000 rupier, eller 1 500 svenska kronor, till varje nyfödd flicka och fler utbetalningar under uppväxten ska uppmuntra fattiga indiska familjer att föda flickor. Så lyder ett nytt initiativ som den indiska regeringen inför i sju delstater för att stoppa aborteringen av flickfoster.

Enligt Indiens senaste folkräkning går det 927 kvinnor på 1000 män. Skräckrapporter från delstater som Bihar, Haryana och Punjab visar städer och byar där det knappt finns några flickor bland barnen.

Ultraljud har gjort det enkelt att ta reda på fostrets kön och trots att det är förbjudet i indisk lag, låter många läkare mot betalning föräldrarna få veta om fostret är en pojke eller flicka.

Enligt en studie som publicerats i den medicinska tidskriften Lancet, aborteras omkring en halv miljon flickfoster i Indien varje år. Till detta kommer flickor som dödas efter födseln.

En tradition av preferens för pojkar och sedvänjan att betala hemgift är de främsta förklaringarna till att familjerna väljer bort flickor. Hemgift är förbjudet sedan 1961, men har snarare ökat än avtagit och kraven på vad hemgiften ska utgöra har gått upp. Det inte ovanligt att även fattiga familjer måste skänka kylskåp, tv eller till och med motorcyklar för att kunna gifta bort sina döttrar.

Det nya initiativet innebär att pengarna kommer att deponeras på ett konto och betalas ut när flickan fyllt 18 år och avslutat sin skolutbildning. Sammanlagt kan familjen få uppemot 10 000–15 000 kronor för varje dotter.

Indiens regering tror att initiativet kan rädda mer än 100 000 flickor varje år.

– Vi tror det här kommer få familjer att se flickor som en tillgång istället för en börda, sade Renuka Chowdhury, minister för kvinnofrågor, till journalister nyligen.

Men Rita Banerji, författare och aktivist för kvinnors rättigheter i Calcutta, tror att bidraget kommer att ge motsatt effekt:

– När pojkarnas familjer ser att flickors familjer får bidrag från staten kommer hemgiften öka. Det kommer att bli ännu mer fördelaktigt att ha söner.

Dessutom, påpekar hon, är abortering av flickfoster minst lika vanligt bland medelklassen. Huvudstaden Delhi och rika städer i Punjab hör till de områden som har lägst antal födda flickor. För medelklassen är bidraget för flickor småpengar i förhållande till hemgiftens storlek.

I Indien pågår många kampanjer för att komma till rätta med problemet, men enligt Rita Banerji saknas genuin vilja från politiskt håll. Själv leder hon uppropet ”50 Million Missing” och hoppas att internationellt tryck ska få indiska politiker att göra mer.

– Det finns lagar, men de implementeras inte. De som praktiserar hemgift och gamla traditioner utgör stora väljargrupper som politikerna inte vill förlora, säger hon.

Samtidigt är de flesta överens att obalansen på sikt kommer att innebära enorma problem för Indien. Redan nu rapporteras trafficking och flickor som kidnappas till områden som saknar kvinnor.