Men på andra håll över hela landet brände uppretade Bhuttoanhängare bilar, tågvagnar, järnvägsstationer och butiker och de attackerade polisstationer och andra symboler för statsmakten, som många anser inte gjorde tillräckligt för att skydda Bhutto. I Karachi, Pakistans största stad, plundrade folk sju banker innan de tände eld på byggnaderna. I Sukkur i den sydöstra Sindhprovinsen, traditionellt ett starkt fäste för Bhuttofamiljen, tog sig en mobb in på stadens fängelse, och släppte ut allla fångarna. Minst 32 personer har dödats i oroligheterna.

Men vem var det som mördade Bhutto och varför? Syed Saleem Shahzad, Karachi-korrespondent för den Hongkongbaserade webbtidningen Asia Times Online säger sig ha talat med en ledare för terrornätverket al-Qaida, som tog på sig ansvaret. “Vi har gjort slut på en amerikansk tillgång som lovat att krossa mujahedin” sade mannen, vars namn uppgavs vara Mustafa Abu al-Yazid. Mujahedin är benämningen på muslimska krigare, men namnet på talesmannen för al-Qaida är inte känt. Han kan dock använda sig av ett täcknamn, vilket inte är ovanligt inom organisationen.

För några veckor sedan cirkulerade ett videoband med Ayman al-Zawahri, andreman i al-Qaida efter Usama bin Ladin, där han uppmanade folk att “angripa” alla kandidater som ställer upp i de allmänna valen, som skall hållas den 8 januari. Pakistans president Pervez Musharraf och inrikesministern Hamid Nawaz lägger också skulden på islamiska extremister.

Det pakistanska inrikesministeriet sade sent i går att det finns ”obestridliga bevis” för att terrornätverket al-Qaida låg bakom Bhuttos död och försöker undergräva stabiliteten i Pakistan. Som bevis anfördes att den pakistanska underrättelsetjänsten hade avlyssnat ett telefonsamtal från Baitullah Mehsud, betraktad som al-Qaidas högste ledare i Pakistan, där denne gratulerade en annan person efter Bhuttos dödsfall.

Samtidigt visade ministeriet en videofilm av Bhuttos sista stund i livet och av explosionen på attentatsplatsen.

Enligt ministeriet dog Bhutto när hon försökte ducka efter attacken. Hon slog då huvudet hårt i handtaget till bilens soltak, sade inrikesdepartementets talesman brigadgeneral Javed Cheema enligt nyhetsbyrån AFP.

– Handtaget träffade nära hennes högra öra och orsakade skallskada, uppgav Cheema.

– Ingen kula och inget metallsplitter påträffades vid skadan.

Dessa uppgifter strider dock mot ögonvittnesuppgifter från attentatplatsen.

Klart är i alla fall att Bhutto var en svuren motståndare till de islamiska extremisterna och har sagt att hon skulle låta USA attackera al-Qaidas fästen i Pakistan, om hon blev premiärminister och landets egna styrkor inte räckte till. Det gjorde henne populär i Washington - men knappast bland den växande skara av både unga och gamla islamiska militanta, som vid flera tillfällen fördömt henne och hennes rörelse. Bhutto var den ende pakistanske politikern som regelbundet fördömde al-Qaida.

Men frågan är också hur man definierar al-Qaida: en centralt styrd, disciplinerad organisation som tar order från högsta ledningen – eller ett lösare brödraskap av militanta, som delar samma världsuppfattning och beundran för bin Ladin samtidigt som de agerar tämligen självständigt? De som föredrar den senare tolkningen menar att det knappast är bin Ladin och al-Zawahri som sitter och ger order om vilka attacker som skall utföras från någon grotta i gränsbergen mellan Pakistan och Afghanistan, där de antas befinna sig. Men det gör inte faran mindre, och uppenbarligen finns det många unga militanta som är beredda att offra sina egna liv för att hedra de ledargestalter de beundrar och vars ideal de tror på. Men bakom dessa militanta står andra krafter, som viktiga personer inom Pakistans säkerhetstjänst och militär – och de kommer knappast att gripas även om man lyckas identifiera dem som planerade och utförde det dödliga attentatet i Rawalpindi den 27 december. De mäktigare männen bakom terroristerna säga ha varit motståndare till att en kvinna – och en västvänlig kvinna dessutom – skulle leda ett muslimskt land. Och de har sedan länge sett de militanta grupperna som pålitliga redskap för sina egna intressen i både Pakistan och Afghanistan.

Om de krafterna kommer att växa sig starkare efter mordet på Bhutto återstår att se – men hennes död var lämnat ett vakuum, som ingen nu kan fylla. Den andre oppositionsledaren, Nawaz Sharif, är inte till närmelsevis lika populär som Bhutto var, och han säger också att han och hans parti, en fraktion av Pakistans muslimska förbund, kommer att bojkotta de allmänna valen. Och utan Bhutto har hennes parti, det Pakistanska folkets parti (PPP) inte samma slagkraft. Det finns ingen given efterträdare till Bhutto, som kan leda partiet, som grundades av hennes far 1967. Efter att han avrättats 1979 ledde hans änka Nusrat Bhutto det under en kortare tid, innan Benazir tog över när hon fortfarande bara var i 30-årsåldern. Bhutto-familjen var en politisk dynasti, och nu finns ingen naturlig arvtagare kvar.

Tanken bakom det stöd Bhutto fick från USA var att hon skulle samarbeta med Musharraf, men det ville varken han eller hon. Resultatet blev den kaotiska situationen som till slut ledde till mordet på henne och upplopp över hela landet. Ahmed Rashid, en pakistansk journalist och författare som skrivit mycket om al-Qaida och dess afghanska allierade, talibanerna, befarar att landet nu kommer att sjunka “ner i en avgrund med våld och islamisk extremism”. Som gästkolumnist för brittiska BBC skriver Rashid också att Musharrafs politiska karriär knappast kommer att överleva mordet på Bhutto. Enligt Rashid är det “i dagens läge med sorg och chock osannolikt att oppositionsledarna vill att Musharraf sitter kvar”. Musharraf har också alienerat en stor del av befolkningen genom att gripa domare och advokater och tystat journalister, när han införde ett undantagstillstånd den 3 november.

Vill Musharraf sitta kvar kan han återinföra undantagstillståndet – och skjuta upp valet den 8 janauri. Men det kan bara förvärra Pakistans kris och kanske leda till en ny militärkupp. Den stora förloraren blir i så fall USA, vars planer för stabilitet på dess egna villkor helt går om stöpet. Och det kan sätta hela västra Asien i gungning.