När palestiniernas president Mahmoud Abbas tar Palestinafrågan till FN säger han i praktiken farväl till den Osloprocess som inleddes 1993 med ett handslag på Vita husets gräsmatta mellan PLO-ledaren Yassir Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin. Palestinierna hoppades då att Osloprocessen skulle ge dem en egen stat med Östra Jerusalem som huvudstad.
Men Yitzhak Rabin mördades av en israelisk extremist och trots årtionden av fredssamtal har bosättningarna vuxit i den heliga stadens östra del och på Västbanken.
Att Mahmoud Abbas, 76, nu ber FN erkänna en palestinsk stat bottnar i hans djupa besvikelse på USA:s president Barack Obama. Denne har lovat palestinierna runt, men hållit tunt.
Som ny i Vita huset bjöd president Obama in Mahmoud Abbas. Obama utmålade en tuffare amerikansk hållning mot den israeliska bosättningspolitiken, vilken gjort att förutsättningarna för en livskraftig palestinsk stat har krympt år från år. Men Obama kunde, under press från kongressen i Washington, inte hålla fast vid sin linje när Israels premiärminister Netanyahu satte hårt mot hårt. Fredssamtalen körde i diket.
Mahmoud Abbas har i Newsweek förklarat sin syn på hur Obama först tog initiativ till byggstoppet och sedan svek sitt löfte till palestinierna.
– Okej, jag godtog det. Vi klättrade båda upp i ett träd. Efter det klättrade han (Obama) nedför stegen, tog bort den och sa till mig att hoppa. Det gjorde han tre gånger, sa Abbas i intervjun.
Det var FN:s generalförsamling som 1947 rekommenderade en delning av det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk stat. Denna delningsresolution röstades igenom i FN bara några år efter Förintelsen och före den globala avkoloniseringsperioden. 33 av FN:s dåvarande medlemsstater röstade för en delning, 13 emot medan tio lade ned sina röster.
Nu när frågan åter kommer att hamna hos generalförsamlingen blir det sanningens minut för Mahmoud Abbas, populärt kallad Abu Mazen. Alla vet att Palestina inte kommer att bli FN:s 194:e medlemsstat i år. Men Palestina kan få samma status som Vatikanen, när generalförsamlingen röstar, vilket betyder erkännande som icke- medlemsstat.
Mahmoud Abbas, president på övertid, är utsatt för extrem press. En palestinsk falang, främst i Gaza, fruktar att han med sitt FN-initiativ kommer att sälja ut Palestinaflyktingarna från 1948 och deras efterlevande, vilka i en annan FN-resolution har blivit lovade kompensation eller rätten att återvända. En annan falang ser framför sig hur Palestina som icke-medlemsstat i FN kan sluta avtal med andra stater, bli part av internationella konventioner och driva processer mot Israel.
USA vill att Abbas viker ner sig. Det har han gjort tidigare, som när FN:s Goldstonerapport om krigsförbrytelser i Gazakriget skulle upp i Genève 2009.
Men skillnaden mellan Genève 2009 och New York 2011 är hans besvikelse på Barack Obama.









