De stora bensinreserverna i Carrefour – jordbävningens epicenter – är helt avskurna. Flera bensinstationer i Port-au-Prince är ödelagda. De stationer som en gång hade bensin har redan börjat sina.

Trafiken på den internationella flygplatsen domineras nu av hjälpsändningar. Då och då lyfter även ett och annat specialchartrat flyg med utländska medborgare som lämnar landet. Men samtidigt som stora mängder med förnödenheter anländer till flygplatsen gör bristen på bensin att det är svårt att distribuera sändningarna.

Det handlar om livsavgörande material som vatten, mat och mediciner vars distribution försvåras av den bristfälliga infrastrukturen i Port-au-Prince. Bortsett från de internationella hjälporganisationerna – både de på plats och de som är på väg – saknas det en struktur för att ta emot och dela ut den.

– Det är i Carrefour som de stora tankanläggningarna ligger. Jag vet inte om de också har förstörts men vi har problem med att få fram tankbilar som kan få hit bränsle. Det finns inga bilar, och det finns heller inga bensinstationer som kan ta emot bensinen, berättare en hotellägare som SvD talar med.

Vid en av bensinstationerna i närheten av flygplatsen blev det till och med slagsmål igår morse när det gick rykten om att det fanns bensin där. De som inte hade bil i närheten kom springande med flaskor och tillbringare för att kunna köpa en liter.

Det saknas även elektricitet. Bristen på bränsle skapar inte bara problem för transportnäringen – stora delar av den ström som används i tätorten kommer från bränsledrivna aggregat. Det här skapar stora problem för sjukvården och försvårar även sökandet efter överlevande i rasmassorna efter mörkrets inbrott.

Men det finns dem som utnyttjar bristen på bränsle och skor sig. Det får SvD erfara när hyrbilen som levereras med endast en kvarts tank tar slut. Chauffören letar i tre timmar efter en bensinstation utan att hitta en med bensin. Ett telefonsamtal till hyrbilfirman blir till slut lösningen – där vet man var man ska leta. Hos svarta börshajen. Bakom en stor järndörr står en inte helt ny tankbil. Det här är den tredje illegala bensinstationen som vår chaufför besöker. Utöver honom har vi med ytterligare tre personer som förhandlar å våra vägnar. Det är här vi till slut får napp. Två stora plasthinkar fylls till bredden med bensin. I tratten stoppar man ned en handduk – detta för att bespara förgasaren de värsta av vad det nu är som bensinen innehåller – det här är inte biobränsle direkt. Men det är heller inte första gången dessa herrar handlar med bensin på svarta marknaden, förstår vi.

Vad priset för en gallon (3,78 liter) bensin på den svarta marknaden i Port-au-Prince är får vi inte veta. Men efter att 70 dollar hade bytt ägare har bilen återigen en kvarts tank. Vi har kanske fått något som liknar 20 liter om man ska utgå från de hinkar som används.

Samtidigt väntar hjälpsändningarna. På flygplatsen står fordon med ett eller annat slags bränsle parkerade. En taxiresa från den ena sidan stan till den andra kan kosta upp till 2 000 dollar. Vi pratar om en resa på en dryg halvtimme om trafiken är i sin ordning, men det är den inte trots allt med tanke på att nästan ingen av den bensin som finns köps via officiella kanaler.

Samtidigt står det containrar i timmar på flygplatsen med vatten, mediciner och filtar. Men ingen som kan hämta upp dem.