Barroso visar sitt rätta jag - en riktig klåpare

BRYSSEL Egentligen borde jag vara djupt oroad över att få mina förutfattade meningar bekräftade. Jag vet ju att de brukar vila på bräcklig grund, mer på intuition än på genuin kunskap. I synnerhet blir jag bekymrad om jag får bekräftelser från personer med bättre insikter än vad jag själv besitter.

30 januari 2005 kl 05:30, uppdaterad: 12 oktober 2007 kl 00:01

Ur den här aspekten har den gångna veckan varit alarmerande. Jag flera gånger mött samma kommentar.
- Jo, så är det.
Exempelvis när jag påstår att José Manuel Barroso verkar vara en klåpare, inte vuxen uppgiften att leda den nya EU-kommission. Hans hantering i fjol av cirkus Buttiglione var naturligtvis ett svårslaget bottenrekord. Men kanske berodde det bara på tillfällig otur?
Ju mer jag samtalar med folk i kommissionen desto mer bekräftas mitt intryck att Barrosos misstag inte bara bottnar i otur utan också i en blandning av auktoritär arrogans och dåligt politiskt omdöme.
Barroso må ha glömt det mesta från sin maoistiska ungdom, men den auktoritära leninistiska princip som kallas ”demokratisk
centralism” tycks han hålla levande. Det framgick tydligt när Barroso på en presskonferens i onsdags kväll skulle kommentera olika åsiktsskillnader i sin kommission. Han följer principen att diskussionen är fri tills ledningen lagt fast linjen. Därefter upphör pluralismen. EU:s nykomlingar med erfarenheter från realsocialismen i Öst- och Centraleuropa känner igen sig - med obehag.

På samma presskonferens visade Barroso sitt politiska omdöme när frågan om Ukrainas EU-perspektiv kom upp. Margot Wallström hade ju tidigare i veckan sagt det helt självklara och formellt korrekta att ett demokratiskt, reformerat Ukraina en dag skulle kunna bli EU-medlem. Men nu stängde faktiskt Barroso den dörren för Viktor Jusjtjenko. Perspektivet medlemskap står bara öppet för de länder som redan finns på EU:s lista, förklarade Barroso.
En månad efter beslutet att inleda förhandlingar med Turkiet skulle EU alltså utestänga Ukraina från ett framtida EU-medlemskap? Det är en politiskt fullständigt ohållbar position som
dessutom strider mot EU:s fördrag.
Det politiska spelet påminner ofta om fotboll. Dåliga spelare stirrar bara på bollen och kommer ständigt för sent. Stjärnorna förstår vart bollen är på väg innan passningen är slagen. De kan läsa spelet.

Nu måste man ju vara på banan för att få några passningar och jag har länge undrat om Göran Persson vill delta i spelet i EU. Vill han överhuvudtaget någonting?
- I Sverige vill ingen någonting i EU på den här sidan om valet 2006, sade häromdagen en vän som verkligen bör veta.
Jag prövade påståendet på några andra insiktsfulla personer och fick svaret.
- Jo, så är det.
Jaha. Så Sveriges EU-politik är alltså bara som ett stort hål i luften. Det förklarar varför Bosse Ringholm kan bli EU-minister.
När nu Barroso för sin Lissabon-strategi vill ha en ”Mr Lissabon” i varje regering så blir Bosse Ringholm dessutom den perfekta lösningen. Han har ju till och med varit i Lissabon.