I ett gathörn i Guatemala City säljer Angélica bönor och tortillas. I en korg bredvid sover hennes son, en månad gammal. Plötsligt blir hon omkullknuffad av två män. När hon kommer på fötter är barnet försvunnet.

Angelicas historia är bara en i mängden. Adoptionsindustrin i Guatemala har blivit så lönsam att de inblandade tar till alla knep för att få tag på barn. Men nu är lagstiftningen på väg att skärpas.

På tio år har antalet adoptioner från Guatemala ökat med 340 procent, till 5577 i år. Landet med 13 miljoner invånare är nu det fjärde största adoptionslandet i världen och störst räknat per invånare. Industrin omsätter årligen över 200 miljoner dollar, cirka 1,3 miljarder kronor. Och ingen annan stans går en adoption så snabbt.

–Varför adopteras så många barn från ett så litet land som Guatemala? För att det har blivit en industri. Och det finns inga fungerande lagar som kontrollerar den.

Det säger Myrna Ponce, kongressledamot som länge har arbetat för att få till stånd en ny adoptionslag. Idag finns inget krav på statlig översyn, istället sköter privata jurister processen och får den stora delen av de cirka 30000 dollar, knappt 200000 kronor, som adoptivföräldrarna betalar.

Myrna Ponce arbetar också med sammanslutningen La cuna vacía, Den tomma vaggan, med kvinnor som fått sina barn stulna. Det var där hon träffade Angelica, tortillaförsäljaren. Enligt Myrna Ponce stjäls över 200 barn årligen i landet, kanske fler. Siffran är svår att få bekräftad, bara en bråkdel anmäls, men under en razzia i augusti hittades 46 kidnappade barn på ett barnhem, som väntade på adoption.

Att skaffa en ny identitet till ett barn går i ett nafs.

–Man mutar en läkare eller en barnmorska att skriva en falsk födelseattest, eller så mutar man inskrivningsmyndigheten. Det är mycket lätt att ljuga i det här landet, konstaterar Myrna Ponce.

Det är de stora pengarna som har gjort att Guatemala trots hård kritik från omvärlden fortsatt med de okontrollerade adoptionerna. År efter år har lagförslag röstats ned i kongressen. Ledamöter har mutats, vissa har till och med själva varit med i adoptionsnätverken. Men ett efter ett har EU-länderna skurit ned eller stoppat adoptioner från Guatemala. I samma takt har USA ökat adoptionerna och står idag för över 95 procent.

Den svenska ambassadören i landet, Ewa Werner-Dahlin, är en av dem som arbetat för en skärpt lagstiftning.

–Många adoptionshistorier är riktiga mardrömmar. Barn stjäls, ibland direkt efter förlossningen där mamman informeras om att barnet har dött. Men det vanligaste är att unga kvinnor betalas för att bli gravida eller att mödrar övertalas att sälja sina barn, berättar hon.

Den första segern kom när även Guatemalas regering i maj skrev under Haagkonventionen. Men när den nödvändiga nationella lagstiftningen skulle klubbas igenom i kongressen tog det stopp.

–Det handlar om så stora pengar att de inblandade gör allt för att undvika att lagstiftningen går igenom, säger Ewa Werner- Dahlin.

Men imorgon ska lagförslaget åter igen upp för omröstning i kongressen.

I lobbyn till lyxhotellet Westin Camino Real i Guatemala City promenerar fritidsklädda amerikanska par omkring. Leende tittar de ner i hotellbarnvagnarna. I turistshoppen säljs blöjor och välling. Men de många artiklar som handlat om kriminella adoptionsnätverk och kidnappningar, gör att få vågar gå ut.

–Vi är säkra på att adoptionen har gått rätt till. Det har gjorts två DNA-test, säger en man som kallar sig Mark. Någon bild vill han och hans fru Jane inte vara med på.

–Vi måste vara försiktiga. Vi lämnar aldrig hotellet, säger han.