Uppskattningsvis en miljon människor drog in på The Mall på vanligt amerikanskt tålmodigt och välregisserat sätt, flera timmar innan ceremonin skulle börja.

Entusiasmen var smittande i trängseln nedanför kongressens kupol med jubel, tårar och applåder, men sedan koncentrerad tystnad när Barack Obama inledde sitt tal.

Talet, som varade i knappa 20 minuter, var inte fullt så högstämt och poetiskt som kunde ha förväntats av denne orator. Istället innehöll det allvarliga maningar om att det är dags att kavla upp ärmarna för att ta sig ur krisen – och vidare gavs vinkar om den framtida politiken, till exempel klimatsatsningar och skärpta etiska bestämmelser i näringslivet.

- Ord är inte tillräckligt för att sammanfatta vad det kändes som, sa Leonard Muhammad som rest hit från Chicago tillsammans med sina föräldrar.

Familjen Muhammad är svart, liksom en stor del av publiken, som bestod både av hög och låg, från Hollywoodkändisar till de låginkomsttagare som Obama lovat att lyfta upp. Musiken var högstämd liksom den nyskrivna dikten av Elizabeth Alexander men känslosammast blev ändå uttalanden från 90- till 100-åriga svarta amerikaner som med tårar i ögonen berättade att de tackade Gud för att få ha upplevt detta tillfälle.

Hittills har den nye presidenten knappast gjort någon besviken. Bortsett från någon liten malör har han skött åtagandena snabbt och smidigt, med till synes trovärdiga gester gentemot ideologiska motståndare och samma gäller de närmaste rådgivarna som redan konsulterat republikaner i kongressen.

Numera förre vicepresidenten Dick Cheney anlände i rullstol efter att ha skadat ryggen när han hjälpte till att bära flyttkartongen. Och den nuvarande vicepresidenthustrun Jill Biden hade ögonen på sig efter en slint med tungan vid ett framträdande i Oprah Winfreys tv-show. Hon avslöjade där att hennes man Joe kunnat välja mellan vicepresidentskapet och utrikesministerposten – alltså, skulle Hillary Clinton inte ha stått överst på listan över önskvärda kandidater.

Barack Obama, som ägnat måndagen åt att finslipa talet, volontärinsatser och en middag där han hedrade motståndaren John McCain, inledde dagen med en gudstjänst i St John’s Church snett emot Vita huset. Sedan bjöd makarna Bush på kaffe innan George W Bush och Obama begav sig gemensamt till kongressceremonin.

Folk började strömma till The Mall, den gigantiska esplanaden av gräs mellan kongressen och Lincoln-monumentet, redan i gryningen. Ja, en del hade knappast sovit, utan övernattat i parkerade bussar som rullat in i stan från hela landet.

Tisdagens samling blir den största på en presidentinstallation och kanske den största någonsin i Washington, inräknat Vietnamkrigsdemonstrationer, publiken som lyssnade till Martin Luther Kings I have a dream-tal och Louis Farrakhans mansmanifestation Million man march. T-banetågen skulle gå enligt rusningstidtabell i nästan ett dygn.

Souvenirförsäljarna gjorde lysande affärer, antingen det rörde sig om stora stånd eller en bunt t-shirts i en ryggsäck. Fantasin flödade men temat var förstås själva datumet den 20 januari 2009 som så många väntat så hett på.