– Vi måste stå på rätt sida av historien, manade presidentvalsrivalen och republikanske senatorn John McCain flera gånger i ett framträdande igår i tv-programmet Face the Nation där han drog paralleller till det amerikanska stödet för östeuropeiska dissidenter under det kalla kriget.
Kollegan Lindsey Graham gick längre och beskyllde Obama för att vara vek, passiv. En tredje republikansk senator, Charles Grassley, undrade vad demonstranterna i Teheran ska tro om demokrati om inte amerikanska företrädare själva står upp för sina ideal.
Obama har legat lågt ända sedan presidentvalet i Iran för tio dagar sedan. Men sent i lördags utfärdades en kommuniké från Vita huset där Obama sa att den iranska regeringen måste upphöra med våld och orättfärdiga handlingar mot sitt eget folk. Obama kommenterade inte valresultatet i sig, men påminde om sina egna ord i Kairo om att idéer inte försvinner om man förtrycker dem.
Åtskilliga bedömare anser att Obama hanterar situationen på bästa sätt. Att kritisera regimen skulle bara ge ayatolla Khamenei skäl att skylla på den Store Satan när det handlar om inhemska protester mot maktapparaten. Här påpekar en del experter att mullornas hata-USA-strategi blivit allt mindre effektiv, särskilt nu när den amerikanske presidenten heter Barack Hussein Obama och är villig till dialog – och George W Bush som stämplade landet som en ondskans axelmakt är borta.
Däremot får Obama en del kritik för ett uttalande mitt i veckan om att skillnaden mellan Mahmoud Ahmadinejad och Mir Hussein Mousavi i praktiken kan vara mindre än vad det kommit att låta som. Detta kan betraktas som ett avsteg från nämnda försiktighet och dessutom som en minimering av demonstranternas missnöje.
En fjärde republikansk senator, Richard Lugar i utrikesutskottet, sa för sin del i en intervju med CNN:s söndagsprogram State of the Union att Obama bör förhandla med regimen om de långsiktiga frågorna, nämligen Irans kärnprogram och terroriststöd.
USA och Iran har inga diplomatiska relationer.


































