Samtidigt som den norska FN-ambassadören Mona Juul i somras skrev sin rapport till utrikesminister Jonas Gahr Støre, där hon gick igenom vad Ban Ki-Moon uträttat under sina första 2,5 år i FN, kom det ny statistik som visar att Norge blivit den tredje största bidragsgivaren till FN:s humanitära arbete. Bara USA och Storbritannien ger mer pengar, medan Sverige kommer på fjärde plats.

Av de 117 miljarder dollar som OECD-länderna gav i bistånd 2007, det senaste året med fullständig statistik, kanaliserades 19 miljarder, eller 16 procent, genom FN.

Norge bidrog med 901 miljoner dollar till FN:s olika biståndsprogram och direkt till de organisationer som driver verksamheten. Det är nästan en tredjedel av USA:s bidrag på 2,8 miljarder dollar. Norge har med sina 4,7 miljoner invånare 0,07 procent av världens befolkning.

FN har andra stora uppgifter förutom den humanitära hjälpen, som de fredsbevarande styrkorna. Men en generalsekreterares insats bedöms ofta hur effektivt han hanterar de kriser som uppstår vid naturkatastrofer eller som en följd av krig. Inget annat land ger en så stor del av sitt totala bistånd genom FN:s nödhjälpsfond CERF, som Norge.

Å andra sidan har Norge pengar nog. Under 2008 tjänade den norska staten 200 miljarder norska kronor mer än vad den budgeterat med, tack vare det rekordhöga oljepriset. Det är tio gånger mer än vad Norge ger i uhjälp per år.

Innan Ban Ki-Moon reste till Norge, men efter att utrikesminister Gahr Støre ringt honom och beklagat att rapporten läckte ut, sa han att han av princip välkomnar all kritik.

– Kritik kan, när den är konstruktiv, hjälpa mig att förbättra mitt arbete och min insats, sa Ban Ki-Moon.

Norge är inte ensamma om att kritisera generalsekreteraren. Det har varit flera kritiska artiklar om honom i inflytelserika medier som The Times och Foreign Affairs. Mona Juul skrev sin rapport efter att Ban Ki-Moon insisterade på att resa till Burma i början av juli inför rättegången mot oppositionsledaren Aung Sang Suu Kyi. Resan blev resultatlöst och undergrävde FN:s auktoritet.

Jonas Gahr Støre har i sina kommentarer till Mona Juuls rapport inte klandrat henne eller kritiserat något av innehållet. Själv vill han emellertid inte yttra sig om Ban Ki-Moon.

– Det finns många starka åsikter om den frågan, men jag vill inte dela ut något betyg efter att halva perioden gått, säger han.

Avsikten med Ban Ki-Moons besök i Norge är att besöka ögruppen Svalbard och att diskutera taktiken inför miljökonferensen i Köpenhamn i november, då Kyoto-protokollet om att begränsa utsläppen av klimatgaser ska förlängas.

Trots sina stora bidrag till FN har Norge inte någon av de verkligt inflytelserika positionerna i organisationen. Den norrman som har det viktigaste uppdraget, Kai Eide, är FN:s representant i Afghanistan. Det är samtidigt ett av de mest hopplösa jobben. Den 15 augusti var Eide bara minuter i från att bli offer för en självmordsbombare som sprängde en bil utanför Isaf-högkvarteret i Kabul. Sju människor omkom och 96 skadades i attentatet.

Gro Harlem Brundtland, som tidigare varit statsminister och chef för Världshälsoorganisationen, är FN:s representant i klimatfrågor. Tillsammans med Ricardo Lagos, tidigare president i Chile, och Han Seung-Soo, tidigare utrikesminister i Sydkorea, reser hon runt och talar med statsledare inför Köpenhamnmötet.