StockholmRichard Giragosian, chef för en tankesmedja i Jerevan (Armenian Center for National and International Studies), är djupt engagerad i frågor som rör reformer, säkerhetspolitik samt närmandet mellan Turkiet och Armenien.
Varför är tiden mogen för ett närmande mellan Turkiet och Armenien nu?
–Det beror främst på två orsaker. I första hand på Turkiets AKP-regering som kom till makten 2002. De ville ändra på Turkiets traditionella utrikespolitik. Första initiativet togs när AKP började ompröva Turkiets tidigare utrikespolitiska misslyckanden, däribland handelsblockaden och de stängda gränserna mot Armenien. Många av AKP:s regeringsföreträdare, inklusive nuvarande utrikesministern Ahmet Davutoglu, ville ändra på det.
–Dessutom ville inte AKP-regeringen bli Azerbajdzjans gisslan (Azerbajdzjan kan inte acceptera Armeniens kontroll av enklaven Nagorno-Karabach, SvD:s anm.). Det begränsade deras handlingsutrymme. Det är också därför azeriernas linje är att Turkiet har förrått dem.
–Den andra faktorn som påskyndade processen var kriget mellan Ryssland och Georgien förra året. Det visade hur bräcklig säkerhetspolitiken i Kaukasus är. Det satte också fart på Rysslands respektive USA:s stöd för ett närmande mellan Turkiet och Armenien och visade ledarna i regionen att det är dags att vända blad.
Så i den här frågan i Kaukasus är Ryssland och USA överens?
–Ja, intressant nog. Det är också därför jag känner mig optimistisk. Den verkliga utmaningen är inte var världen står utan om ledarna i Armenien och Turkiet har tillräckligt med politisk handlingskraft. Det faktum att Schweiz varit medlare visar hur komplext det är. Det krävdes en medlare.
Vad tror du om den fortsatta processen?
–Jag är oroad över ratificeringsprocessen och tillämpningen. Utmaningen är främst om parlamentet i Ankara kommer att ratificera, medan det känns mer säkert i Jerevan.
–Det saknas också klausuler som säger vad som ska hända om Turkiet eller Armenien bryter mot protokollet – om Turkiet till exempel skulle stänga gränsen igen. Maktförhållandena är asymmetriska. Turkiet är mycket mäktigare. Därför oroar jag mig lite för om Turkiet ska kasta in nya krav, kanske gällande Nagorno-Karabach, när protokollet är undertecknat.
–Om normaliseringen misslyckas, blir det mycket svårare att göra ett nytt försök till ett närmande längre fram. Bevisbördan ligger på Turkiet. Armenien har inte villkorat närmandet.
