Den islamiska revolutionen i Iran 1979 har misslyckats eftersom diktaturen inte har avskaffats. Det förklarade oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi på sin sajt Kaleme på tisdagen. Mousavi, ledare i den Gröna rörelsen och utmanare av Mahmoud Ahmadinejad i presidentvalet i somras, säger sig nu vara redo för martyrdöden.

Mir Hossein Mousavi har gjort en lång resa. Efter den islamiska revolutionen 1979 tillhörde han regimens inre krets och på 1980-talet var han Irans premiärminister i åtta år.

Men nu säger han på sin sajt:

–Att tysta medierna, fylla fängelserna och brutalt döda folk som fredligt kräver sina rättigheter på gatorna – det visar att tyranniets och diktaturens rötter från monarkisttiden finns kvar.

–Politiskt motiverade gripanden och att hänga demonstranter är emot lagen. Författningen bör ändras så att folkets rättigheter garanteras.

Mousavi och Mehdi Karroubi – båda kandidater i det omstridda presidentval där Ahmadinejad officiellt blev återvald – har utropat den 11 februari, årsdagen av den islamiska revolutionen, till protestdag. Men elitstyrkan, Revolutionsgardet, skickar ut signaler om att demonstrationer kommer att slås ned.

I den laddade stämning som nu råder avrättades i förra veckan två oliktänkande.

Människorättsorganisationen Amnesty International befarar att förra veckans hängningar bara var ”början på en avrättningsvåg av alla dem som dömts på samma vaga grunder”. Ytterligare minst nio iranska dissidenter har dömts till döden i skenrättegångar för brott som är relaterade till protesterna mot valet, uppger Amnesty.

Åtminstone fem åtalade anklagas för att vara ”fiender till Gud”, vilket i Iran straffas med döden.

Åtalen om att vara ”Guds fiende” kan i den iranska teokratin användas för att tysta misshagliga med helt olika ideologier. Bland de senast åtalade – varav flera riskerar dödsstraff – finns personer som påstås tillhöra bahaierna (en förföljd och förbjuden trosriktning), studentrörelsen, den sekulära vänstern, rojalister, liberaler, anhängare av Folkets mujaheddin (en förbjuden rörelse som under Iran-Irak-kriget samarbetade med Saddamregimen i Bagdad) samt religiösa reformister. Men ingen vet om det finns någon sanning i deras påstådda organisationstillhörigheter. De åtalade i skenrättegångarna får inte ha några försvarsadvokater och är belagda med besöksförbud.

Bland de åtalade i de senaste massprocesserna finns också personer som har kopplingar till Sverige – som Omid Montazeri, ung poet och relegerad juridikstuderande. Han är brorson till Said Montazeri, verksam på den iranska närradiostationen Hambestegi (Solidaritet) som sänder från Stockholm.

Irans åklagarväsende har inte gått ut med namnen på de sexton åtalade som nu får statuera exempel. Men genom att de har visats upp på statstelevisionen – bilder som spritts på YouTube – vet Said Montazeri att hans unge brorson är åtalad.

– Jag har sett Omid på skenrättegången. Där läste han upp vad han blivit tvingad att säga. Det märktes att det inte var Omids egna ord, det var inte hans litterära språk. Regimen skriver scenariot, säger Said Montazeri.

Det är känsligt för exiliranier som har fängslade släktingar i Iran att framträda i medier. Men Said Montazeri tycker inte att han har något val efter det som nu hänt hans unge släkting.

–Jag önskar att den svenska regeringen och andra EU-länder protesterar mot massrättegångarna och hoten om dödsstraff så att det hörs. EU-regeringarna vet namnen på de politiska fångarna. Sveriges regering borde åtminstone kalla upp den iranske ambassadören till UD för att protestera.

Men regeringarna i väst lägger fokus på Irans kärntekniska program, inte på kränkningar av mänskliga rättigheter. I USA är trycket hårt på att president Obama ska gå in för hårdare sanktioner mot Iran. För Barack Obama, som ännu inte har presterat några inrikes- eller utrikespolitiska segrar, kan frågan om Irans nukleära kapacitet bli ett ”make or break” – avgörande för hans eftermäle som president, säger inflytelserika källor från Washington till SvD.

Men kraven i USA på hårdare sanktioner välkomnas inte av alla iranska oppositionella. De menar att nya sanktioner skulle straffa folket, särskilt de fattiga. Det skulle i sin tur stärka regimen politiskt, eftersom den då på känt manér kan skylla på en yttre fiende.

Den förre politiske fången Akbar Ganji, tongivande tänkare som nyligen intervjuades i SvD, manar i stället regeringarna i väst att via FN:s säkerhetsråd se till att de högsta ledarna i Iran åtalas i Internationella brottmålsdomstolen. Men regeringarna i väst har hittills slagit dövörat till för det kravet.