KAPSTADEN
Zimbabwes ekonomer har i många år karakteriserat Mugabes ekonomiska politik som driven av självmordstankar. Förstatligandet av all mark kan bara påskynda dödskampen. Redan faller Zimbabwes ekonomi snabbast i världen.
På fem år har landet förvandlats från en livsmedelsexportör till en hungerkatastrof. Trots svälten har Mugabe nu stoppat utländsk livsmedelshjälp. Motivet kan vara att kunna styra matutdelningen inför det stundande valet. Den som inte röstar rätt ska inte heller äta.
Hungrande människor ger sig in i viltreservaten för att sätta ut snaror och fällor. Om privata reservat förstatligas betyder det slutet för landets en gång fantastiska viltstam, enligt personer som är involverade i att försöka rädda det återstående storviltet.

Tjuvjakten har de senaste fyra åren nått enorma proportioner. Inte bara de tre stora national- parkerna Hwange, Kariba och Gonarezhou är hårt drabbade. I de privata reservaten är viltstammen på väg att utplånas.
De senaste fyra årens så kallade jordreform har i grunden varit en metod att förstatliga privat mark. När landministern John Nkomo nu offentliggör planer på att förstatliga all mark är det en fortsättning på samma politik.
I dag återstår färre än 500 vita farmare av de nära 5 000 som fanns för fyra år sedan. De äger cirka tre procent av marken. De ska nu beordras lämna sina gårdar.
Staten ska hädanefter arrendera ut jordbruksmark på 99 år och viltreservat på 25 år. Markägare är rädda att uttala sig för medier, men så här säger en som vågar, Johnny Rodriguez, ordförande i viltvårdarnas organisation Zimbabwe Conservation Task Force:
- Arrende på 25 år är löjligt. Det kommer att ta 15-25 år för viltet att återhämta sig. Situationen är redan förfärlig, det är en katastrof.
- Armén är inblandad i tjuvskyttet. Vi får rapporter om hur soldater använder landminor för att döda flodhästar vid Karibasjön.
- Just nu är troféjakt det snabbaste sättet att bli rik, så man skyndar sig att ta det sista som finns. Sådan är stämningen, bli rik innan det är för sent. Alla miljövänner borde gå samman och skydda vad som finns kvar, snart finns annars inget kvar.
Ledaren för oppositionen Morgan Tsvangirai anklagar Mugabe för att använda ”gammaldags metoder” som bara kan förvärra ekonomin.
- Förstatligande fungerar inte, till och med Kina är på väg att överge den modellen. Det är bara Nordkorea som fortfarande som fortfarande tror på den, säger Tsvangirai.

Nationalisering av all jordbruksmark genomfördes i Angola och Moçambique efter självständigheten. I båda länderna pågår diskussioner om att återinföra privat ägande, men motståndet inom makteliten är stort, eftersom den tjänar på att godkänna arrendatorer.
Systemet skrämmer bort utländska investerare och hämmar de inhemska bönderna eftersom marken inte kan användas som säkerhet i bank. Förbudet mot privat ägande beskrivs ofta som en viktig orsak till att länderna inte tar sig ur fattigdomsfällan.
Befrielserörelserna i södra Afrika har alla sina ideologiska rötter i 1960-talet och banden med Sovjetunionen, Nordkorea och Kina. De har motvilligt följt med i omvärldens förändringar, Östblockets fall och globalisering.
Mest ovillig är äldsten i denna krets, Robert Mugabe. Nu, när alla hans kontakter med demokratierna i Väst raserats och banden klippts med Internationella valutafonden, har han återvänt till sina rötter.

Den kritiska pressen har tystats, oppositionen har torterats till tystnad och de val som ännu hålls är karikatyrer på demokrati. Mugabes idol är fortfarande Nordkoreas förre diktator Kim Il Sung. Det var Kim som ryckte in vid Zimbabwes förra kris och skickade elitsoldater för att hjälpa Mugabe slå ned oliktänkande i provinsen Matabeleland på 1980-talet.