Kirgizistan har under senare år skakats av stora demonstrationer med många döda. 2005 avsattes Askar Akajev i vad som kallades för tulpanrevolutionen. I april 2010 tvingades hans efterträdare Kurmanbek Bakijev avgå och en interimspresident, Rosa Otunbajeva, har styrt i väntan på att ett nytt presidentval skulle hållas.
Söndagens val tycks ha gått relativt fredligt till, men två nationalistiska kandidater – som båda var Atambajevs huvudkonkurrenter – avvisade valresultaten.
–Våra krav är att resultaten förklaras ogiltiga, sade både Tasjijev och Madumarov och hotade med oroligheter om inte kravet uppfylldes.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) uppgav också att rösträkningen präglats av ”betydande oegentligheter”. Samtidigt var dock OSSE:s valobservatör Walburga Habsburg Douglas ”försiktigt optimistisk över den demokratiska utvecklingen i Kirgizistan”.
Kirgizistan har fortfarande en lång väg att gå innan landet har vad vi i Väst kallar för demokratiska val. Men landet har tagit de första stegen och bara det innebär något nytt för en region som under decennier präglats av mycket auktoritära styren. En titt på kartan visar hur anmärkningsvärt det är med ett val i regionen där det inte är sittande president som väljs på nytt:
I grannlandet Kazakstan har Nursultan Nazarbajev styrt sedan 1991, i Tadzjikistan har Emomalij Rachmonov varit president sedan 1994 och i Uzbekistan har Islam Karimov suttit ohotad vid makten sedan 1990. Det handlar i samtliga fall om auktoritära regimer där den politiska oppositionen trycks ned och inte får någon ärlig chans i val.
Den 55-årige Atambajev, partiledare för Socialdemokraterna, hade många trumf på handen. Han har sedan april 2010 fungerat som premiärminister och därigenom fått stor publicitet och möjlighet att utnyttja ”administrativa resurser”. Han har också en egen förmögenhet efter många år som framgångsrik affärsmän på 1990-talet.
För ett år sedan kom den första föraningen om de ”demokratiska frön” som såtts. Då hölls ett parlamentsval där fem partier klarade femprocentsspärren och internationella valobservatörer var imponerande över både det fria kampanjarbetet och hur valet genomfördes.
Rosa Otunbajeva har varit en viktig del i försöken till demokratisering. Hon har varit ambassadör i flera västländer och har med sitt breda internationellt kontaktnät en annan syn på demokrati än vad som är brukligt i regionen. Som interimspresident var hon den första kvinnliga ledaren i Centralasien och hon har arbetat hårt för att presidentvalet skulle genomföras demokratiskt.
Enligt den nya konstitutionen har presidentens makt minskat och parlamentet fått utökade befogenheter. Presidenten utser dock försvarsministern och är själv befälhavare för den väpnade styrkorna. Men presidenten får bara sitta en mandatperiod, vilket innebär att Atambajev kan stanna på sin post i sex år.
Presidentvalet har följts med spänning av makthavarna i Moskva och i Washington. Kirgizistan är det enda land i världen där både USA och Ryssland har egna militära baser och med sitt strategiska läge är det viktigt för båda länderna att behålla ett starkt inflytande. Valet av Atambajev hälsas med glädje i Moskva eftersom den nye presidenten anses stå Ryssland nära. Han har tidigare hotat att stänga den amerikanska flygbasen Manas, som bland annat blivit en viktig länk för transporter till Afghanistan.
