"Varje civilt arabiskt offer utnyttjas maximalt i propagandakriget", skriver bloggaren Rogntudjuu i en kommentar kring de senaste dagarnas eskalering av konflikten mellan Israel och Palestina. Samtidigt skriver Jinge på sin blogg att "Israel straffade befolkningen i Gaza kollektivt, det är ett brott mot folkrätten".

De senaste dagarnas våld engagerar svenska bloggare. Enbart till en artikel på SvD.se om att 120 palestinier i måndags hade dödats finns mer än 40 blogglänkar. Åsikterna går isär om vem som har störst skuld: den israeliska militären som dödar civila palestinier eller militanta palestinier, som inte upphör med raketbeskjutningen mot de israeliska städerna Sderot och Ashkelon.

Christian Christensen, lektor och forskare inom medie- och kommunikationsvetenskap på Karlstad universitet, ser bloggdiskussionen som ett exempel på att traditionella medier inte längre har ensamrätt på att förmedla information.

– Ta kriget i Irak som exempel. Under lång tid tog amerikanska medier inte upp den kritik som fanns mot regeringen, utan den fördes fram i bloggosfären. Kritiken handlade om Dick Cheney, Halliburton och om massförstörelsevapen, men det var ämnen som mainstreammedia inte vågade röra vid, säger han till SvD.se.

Bloggen blir en alternativ nyhetsförmedlare – på bloggar finns ögonvittnesskildringar, bilder läggs ut och nyheter som svenska medier aldrig publicerar uppmärksammas.

Exempel från svenska bloggar och konflikten mellan Israel och Palestina är bland annat bilder från förstörelsen i Gaza på bloggen Jinges web- och fotoblogg, eller nyheten att den israeliska regeringen diskuterar om det är möjligt att tvångsförflytta palestinier från områden inne i Gaza – en nyhet som kommer från tidningen Haaretz och som Claes Krantz tar upp på sin blogg.

Enligt Stig Arne Nohrstedt, professor i medie- och kommunikationsvetenskap på Örebro universitet, påverkar bloggarna rapporteringen i traditionell media.

– Journalister i traditionella medier har bloggarna som en infokanal och följer det som skrivs i ökad utsträckning. Både utrikeskorrespondenter och utrikesdesken har nog ett antal bloggar de följer rutinmässigt. Sedan kanske det inte hänvisas till bloggen i artikeln, men det kan vara utgångspunkten för något som journalisten kollar upp, säger han till SvD.se.

Något hot mot traditionell media utgör inte bloggarna, anser Nohrstedt.

– Det sägs ju ofta att vem som helst nu kan bli sin egen journalist. Men min bedömning är snarare att de med specialintressen går vidare och läser bloggar, som innebär en möjlighet att ytterligare fördjupa sig. Behovet av professionella journalister som kan gallra ut och vara källkritiska finns kvar.

Och både Stig Arne Nohrstedt och Christian Christensen är överens: ett problem med bloggar är att källkritiken ibland brister. Dessutom kan det vara svårt att veta vem som är avsändare av budskapet.

Detta kan också få konskevenser för nyhetsmedier som blint litar på uppgifter i olika bloggar.

Enligt Christian Christensen finns det flera exempel på hur rena osanningar har spridits från bloggar till dagstidningar och nyhetssändningar i teve och radio. Han nämner den amerikanska sajten Drudge Report som exempel – sajten avslöjade Bill Clintons otrohetsaffär med Monica Lewinsky, men allt som kom fram stämde inte.

– Vissa saker var faktiskt inte sanna, men trots det spreds uppgifterna i tidningar som Dallas Morning News, säger Christensen.

Samtidigt behöver inte bloggarens partiskhet nödvändigtvis vara en nackdel, säger han.

– Bloggen kan ju vara mer genomskinlig. Många bloggare är tydliga med sin uppfattning, och att skriva att man är emot kriget mot Irak innebär ju att jag som läsare vet vad för slags information som kommer att läggas ut.