Inifrån det belägrade Gaza avfyrar militanta grupper raketer mot Sderot. Dessa Qassamraketer har kort räckvidd och saknar träffsäkerhet. Men för de militanta spelar det mindre roll. Syftet med terrorbeskjutningen är att skapa så stort civilt lidande som möjligt.

Mellanösterns starkaste armé saknar än så länge ett effektivt försvarssystem mot Qassamraketerna. Istället försöker Israels militär med artilleri, från luften och med begränsade markoperationer döda dem som ligger bakom raketerna.

Men även civila palestinier dödas i dessa räder. Qassamraketerna är mobila och avfyras ofta från tättbebyggda områden på norra Gazaremsan.

I brist på en israelisk strategi som kan få slut på raketregnen tvingas invånarna i Sderot att ställa in sig på överlevnad. På sju år har tolv personer dödats av raketerna, däribland barn och gamla, säger skoldirektören Miryam Sasy.

–De senaste två åren har varit värst. För två veckor sedan skadades min kusin i huvudet av en Qassam. Hon fick en blödning, men behövde inte opereras. Hennes sexåriga dotter skadades också.

Dalia Yosef är chef för ett rehabiliteringscentrum i staden:

–Många barn och föräldrar har posttraumatiska stressyndrom: Sömnsvårigheter, ätstörningar, ständig stress, väntan på att nästa larm ska gå. Även lite större barn är rädda för att gå på toa själva eller sova ensamma.

Både Sderots och Gazas invånare lider, säger Dalia Yosef.

–Vi har en ny generation som har fötts in i ett krig och som känner att deras föräldrar inte kan skydda dem, att de inte har någon trygg plats. Inom en minut kan larmet gå – och då har du kanske inget skyddsrum att gå till.

–Det tar på krafterna att vara inställd på överlevnad. Ibland spricker familjerna. En del föräldrar ser bara till barnens basbehov: mat och sömn, men leker inte med dem, kramar dem inte tillräckligt. Vi försöker lära dem att koppla av, bli medvetna om sin stress så att de kan frigöra sig från den.

Miryam Sasy och Dalia Yosef har samma syn på vad som krävs för att få slut på terrorbeskjutningen mot deras stad: Israels regering måste tala med ledarna i Gaza. De betonar att detta är deras personliga uppfattning. Men Miryam Sasy hävdar att många i staden delar denna syn.

–När det skjuts Qassamraketer får du höra folk säga ”Vår regering måste ingripa, göra slut på dessa människor, förstöra deras vapenfabriker”. Men en lugn dag som denna säger människor ”Nu får det vara nog, vi behöver lugn och ro. Ledarna på båda sidor måste tala med varandra”.

Alltså tala med Hamasledarna?

–Ja. Det är det som är kruxet. För det blir att erkänna dem. Men när nu folk i Gaza har visat att Hamas är deras ledare måste vi tala med dem. Jag kan inte acceptera att de skadar oss, lär sina barn att hata oss. Men eftersom Hamas styr Gaza måste våra ledare tala med dem. Om inte, får vi bygga upp ännu fler metall- och betongskydd. Men det är inte fred. Det är att gömma sig.

–Min son är i flygvapnet. När han är hemma och larmet går gömmer han sitt ansikte i armarna. Han försöker bara överleva de sekunder raketerna slår ner. Min son är mer skyddad i flygvapnet än i sitt eget hem. Det är absurt.

Miryam Sasy minns lugnare tider när hennes familj brukade åka till Gaza för att handla, bada eller besöka palestinska vänner. Familjen Sasy hade en Gazafamilj som affärspartner.

–De besökte oss här i Sderot och vi hälsade på dem. Vi hade fester tillsammans. En gång i tiden var de som en del av vår familj och vi av deras.

Kontakten upphörde 1985. Miryam Sasy tror aldrig mer att hon kommer att få träffa sina gamla vänner i Gaza.

–De hade det bra ställt förut. Men jag tror att de har det väldigt svårt nu. I min familj tänker vi mycket på dem. Vi saknar verkligen denna familj i Gaza mycket, säger hon.

Förr om åren pendlade många Gazapalestinier till Sderot för att arbeta på fabriker eller jobba åt kommunen. De flesta byggnader i Sderot är byggda av arbetare från Gaza, säger Sasy.

–Våra barn brukade vara på sommarläger med barn från Gaza. Allt det är borta nu. De politiska spänningarna har ökat våra problem. Våra skolor har metallskydd. Våra barn leker inte längre ute. Jag har just kommit från ett möte där man planerar att bygga en lekplats som skyddas av cement och metall.

–Om vår armé går in i Gaza kommer människor att skadas och bli ihjälskjutna. Det kommer att leda till död och förstörelse där. Men vad blir nästa steg? Vi kommer fortfarande att vara här. Jag tycker att det är bättre att ha relationer med dem i Gaza, säger Miryam Sasy.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg