Analys: Pakistan hotas av kaos

Publicerad: 27 december 2007, 17.23. Senast ändrad: 28 december 2007, 07.02

Benazir Bhutto var Pakistans mest populära politiker och skulle troligen ha vunnit valet den 8 januari om hon fått leva. Nu är framtiden mer oviss för ett land vars stabilitet är avgörande när det gäller den internationella kampen mot terrorism.

Benazir Bhutto, ledaren för oppositionen i Pakistan, avled kvart över sex lokal tid på ett sjukhus i Rawalpindi, dit hon förts efter attentatet kort dessförinnan. Enligt rapporter från området avlossade en man flera skott mot Bhutto, som träffades i nacken och bröstet. Mannen begick sedan självmord genom att spränga en bomb som också skördade ett tjugotal andra dödsoffer. Lik och avslitna kroppsdelar låg på vägen där Bhuttos bil fanns när hon blev attackerad. Bhutto hade just avslutat ett kampanjmöte inför de allmänna valen som skall hållas den 8 januari – och där hon var klar favorit.

När beskedet om att hon avlidit kom slog några av hennes anhängare sönder glasdörren till sjukhusets intensivvårdsavdelning och ropade "Musharraf, hund!". Även om Pakistans president, Pervez Musharraf, inte hade något med attentatet att göra är det han som kommer att få bära skulden för mordet, menar pakistanska källor. Rawalpindi är en regementsstad med större övervakning och fler säkerhetsmän än någon annan plats i landet. Så hur kunde det ske? Och bara drygt två månader efter att en självmordsbombare dödade nästan 150 personer bland en folkmassa som var ute för att välkomna henne hem, då hon den 18 oktober återvände från flera år i exil i London och Dubai?

Bhutto var det enda trovärdiga alternativet till den sittande, i praktiken militärledda regimen. Musharraf avgick visserligen från posten som landets högste militäre ledare den 28 november – ett krav för att han skulle kunna sitta kvar som president – men har fortfarande stort inflytande över armén, den starkaste institutionen i det pakistanska samhället. Och det är med all sannolikhet militären som får möta folkets vrede efter attentatet mot Bhutto. Scenerna utanför sjukhuset i Rawalpindi kan vara början på upplopp över hela landet.

Frågan är därför om valet verkligen blir av, och om Musharraf kommer att återinföra det undantagstillstånd, som hävdes för knappt två veckor sedan. Den andra oppositionsledaren, den förre premiärministern Nawaz Sharif, som avsattes då Musharraf, då general, grep makten 1999, får inte ställa upp i valet därför att han fortfarande står åtalad för korruption under den tid han satt vid makten.

Och Bhuttos parti, det Pakistanska folkets parti, kan inte förbli samma rörelse utan henne. Partiet bildades 1967 av hennes far, Zulfikar Ali Bhutto, som avrättades 1979 när en annan general, Zia ul-Haq, satt vid makten. Något senare tog dottern över ledarskapet för partiet – som utan Bhuttofamiljen knappast skulle vara den politiska kraft det är. En av hennes bröder, Shahnawaz Bhutto, dog under oklara omständigheter i Frankrike 1985 medan en annan bror, Mir Murtaza, slöt sig till militanta organisationer och dödades i en skottlossning med polisen i Pakistan 1996. Benazir var familjens överhuvud och partiets fackelbärare.

Frågan är också hur USA kommer att ställa sig till den helt nya situationen som uppstått i Pakistan. Det var utan tvekan amerikanska påtryckningar som låg bakom beslutet att låta henne återvända i oktober. Musharraf har ända sedan terrorattackerna i New York och Washington den 11 september 2001 varit en av USA:s närmaste bundsförvanter i "kriget mot terrorn". Pakistan var också frontstaten i den kampen, strategiskt beläget nära Afghanistan, där terrornätverket al-Qaida hade sitt högkvarter fram till den USA-ledda invasionen samma år och fortfarande är aktivt. Men det var alltid besvärande för USA att alliera sig med en odemokratisk militärregim, så tanken var att Bhutto och Musharraf på något sätt skulle samexistera för att göra det pakistanska styret mer trovärdigt och internationellt acceptabelt.

Pakistan är därför ett viktigt land internationellt sett, och det betyder mycket inte bara för USA att det är stabilt med ett fungerande, demokratiskt system. Nu hotas Pakistan av kaos och politiskt sönderfall, vilket kan få vittgående konsekvenser för hela regionen. Musharrafs avgång som arméchef, hävandet av undantagstillståndet och de utlovade valen var delar av planerna för en ny ordning i Pakistan, vilket USA har krävt och som nu står på spel. Det faktum att FN:s säkerhetsråd samlades senare på torsdagen för att diskutera situationen i Pakistan visar hur allvarligt omvärlden ser på den senaste utvecklingen där.

Men det är kanske just ett politiskt sammanbrott som Bhuttos fiender vill se. Det är hittills ingen som tagit på sig ansvaret för attentatet i Rawalpindi, men misstankarna är starka om att det rör sig om islamiska extremister. Under sin valkampanj sade Bhutto att hon ville göra Pakistan till en modern och demokratisk stat – och hon har bestämt tagit avstånd från extremism av alla slag. I ett valtal i staden Lodhran på juldagen anklagade hon till och med Musharraf för att ha misslyckats med att få bukt med landets islamiska militanter – och lovade att ta till krafttag mot extremisterna, om hon blev vald.

Bara några dagar tidigare hade en ny koalition av extremistgrupper, Tehrik-i-Taliban, tagit på sig ansvaret för en självmordsattack i nordvästra Pakistan, där 56 människor dödades. Militära konvojer har också utsatts för självmordsattentat av liknande grupper och individer. Och hur Pakistan lyckas, eller inte lyckas, med att bekämpa självmordsbombare och andra terrorister kommer att avgöra landets framtid och stabiliteten i regionen. Just nu ser det mörkt ut. Efter mordet på Bhutto kan konflikterna och motsättningarna i det pakistanska samhället bara förvärras.