Landet är stängt för utländska journalister, men nyheter sipprar ut via mobiltelefoner.

En av dem som lyckats ringa Irrawaddy, en av exilburmeser driven månadstidning och webbsajt i Chiang Mai i norra Thailand, är U Obhasa, en munk som stod i ledningen för demonstrationerna och nu befinner sig på flykt inne i landet. Han uppskattar att flera hundra dödades av militären i förra månaden, av vilka 100 var munkar.

Flera tusen greps, civila såväl som munkar och dessutom omkring 50 nunnor. U Obhasa finner rapporter om att flera nunnor våldtagits av militären trovärdiga.

–Soldaterna är riktiga råskinn, sade U Obhasa till Irrawaddy.

Andra källor uppger att om den person militären eller polisen söker efter inte är hemma när det blir husrannsakan grips istället andra familjemedlemmar.

Detta hände till exempel med fostermodern till Ashvin Kovida, en 24 år gammal munk från Rangoon som i förra veckan lyckades ta sig till den thailändska gränsstaden Mae Sot sydöst om Chiang Mai. Han flydde i civila kläder och med falskt ID, och säger nu att han inte vet var hans fostermor är. Hon var tvungen att lämna två små döttrar, fem och tio år gamla, i hemmet när hon fördes bort.

En annan ledande munk, U Gambira lyckades i förra veckan ringa den USA-finansierade radiostationen Radio Free Asia och sade att han var tvungen att flytta från plats till plats varje natt.

–De försöker mörda mig, sade U Gambira till radiostationens burmesiska service.

–Många har gripits, kastats i fängelse, torterats och sänts till arbetsläger.

U Gambira tror att det bara är en tidsfråga innan också han grips. Men han vill föra ut en sista vädjan till omvärlden: ”Hjälp oss att bli fria från det här grymma systemet”.

Han vädjar till buddhister och andra över hela världen, till FN:s speciella sändebud Ibrahim Gambari, USA:s president George W. Bush och alla som vill lyssna. Men frågan är vad omvärlden kan göra i ett läge som detta. Försök att resa frågan i FN:s säkerhetsråd motarbetas ständigt av Kina och Ryssland, två ständiga medlemmar med vetorätt.

USA har dock skärpt sanktionerna mot Burmas militära ledare och burmesiska affärsmän med band till juntan. Bland dem är Tay Za, en stormrik affärsman som står juntaledaren general Than Shwe mycket nära och bland annat äger ett eget flygbolag, Air Bagan. Efter ett beslut i Washington den 19 oktober är det förbjudet för amerikanska medborgare att göra affärer med Tay Za och hans bolag, av vilka tre, däribland Air Bagan, är registrerade i Singapore.

Tidigare amerikanska sanktioner, bland annat ett importförbud mot alla burmesiska varor, kritiserades därför att de drabbade exempelvis burmesiska textilarbetare, de flesta unga kvinnor, som förlorade sina jobb när deras fabriker tvingades stänga igen.

Men de nya sanktionerna drabbar enbart de rika affärsmännen, och indirekt de generaler de stödjer med pengar och gåvor.

Air Bagan har nu tvingats ställa in de flesta utlandsrutterna och banker i Singapore uppges vara ovilliga att genomföra transaktioner till Burma, eftersom det kan innebära svartlistning i USA om kunderna finns med på den lista över generaler och affärsmän som Washington publicerade för en dryg vecka sedan.

Men ännu sitter juntan kvar, och förtrycket forsätter i det tysta. Gambari ska återvända till Burma nästa månad, men få hyser något större hopp om att han kan åstadkomma någonting.

Men munkar som Ashin Kovida säger att de inte har gett upp. Han vill fortsätta kampen för demokrati.

Bertil Lintner

08-13 50 00

bertil.lintner@svd.se

Fler artiklar