En av dem som går i bräschen är den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton. Redan som USA:s första dam fastslog hon att ”kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, punkt slut” i ett då banbrytande tal vid kvinnokonferensen i Peking 1995.

Hemma i Washington viskas det lite elakt att Hillary Clinton avstått de tunga konflikterna (Afghanistan-Pakistan, Mellanöstern, Nordkorea) till manliga veteraner. Men under turnéerna hittills i andra världsdelar uppträder hon som en ambassadör för kvinnlig frigörelse. Flera av Bush-erans förbud har rivits upp, till exempel det mot upplysning om abortmöjligheter i program som betalas med amerikanska skattemedel.

I likhet med stats- och utrikesministrar från hela världen tillbringade Hillary Clinton några dagar i FN-högkvarteret under generalförsamlingens öppnande. FN är ju ett av de organ där kvinnofrågorna långsamt lotsas framåt och nu höll Clinton själv i ordförandeklubban när säkerhetsrådet antog en resolution med sikte på att våldtäkt ska klassas som en krigshandling.

– Att träffa kvinnor som överlevt våldtäkter, som numera tilllämpas som ett led i krigföringen, var djupt skakande. De övergrepp som beskrevs är ett koncentrat av ondskan i sin mest grundläggande form, sa Hillary Clinton i ett tal efter sitt uppmärksammade besök i Kongo.

Den svenska biståndsministern Gunilla Carlsson håller med tesen om att det sker en feminisering i internationella sammanhang. Självklart behöver det inte vara kvinnor som driver kvinnofrågor, konstaterar hon men i dag har antalet ”kompetenta kvinnor nått en kritisk massa” med insikter i flickors och kvinnors verklighet som inte varit lika framträdande förut.

– Om vi inte tar tillvara på den kraft som finns hos mer än hälften av jordens befolkning kommer vi inte att kunna överbrygga problemen, till exempel fattig­domen – som faktiskt ökar och som ojämförligt drabbar flickor och kvinnor värst, säger biståndsminister Gunilla Carlsson i ett samtal med SvD i den svenska FN-delegationens kontor efter det att hon just höstat in en framgång – att klimatfrågorna ska inlemmas i fattigdoms­bekämpning – i enlighet med ­idéer hon lagt fram i studien ­Closing the Gap.

Gunilla Carlsson illustrerar med att det på EU:s utrikesministermöten, där hon deltar ibland, bara finns ett fåtal kvinnor. Men om afrikanska länder bjudits in till överläggningarna representeras åtskilliga av dem av kvinnor som är ”otroligt skarpa, duktiga och resultatinriktade”.

– Om jag ska ha någon fördom om kvinnor så är vi väl lite praktiska och jag tror att det gäller Hillary Clinton – som både ideologiskt, intellektuellt och praktiskt ser ett handlingsutrymme, fortsätter Gunilla Carlsson med påpekandet att Clinton naturligtvis vet att Sverige är en allierad i de här frågorna.

Men, det är fortfarande en försvinnande liten del av världens biståndsmedel som går till att hjälpa tonårsflickor, trots att även manliga experter framhållit att utbildningssatsningar i det skiktet ger stor återbäring.

Flickornas äldre medsystrar i kvinnorörelser i berörda länder brukar dessutom påpeka för besökare, som för Gunilla Carlsson i Zimbabwe nyligen, att man inte får underskatta svårigheterna i att ändra på könsmönstren. Å andra sidan, inpräntar Gunilla Carlsson, lyfts genusperspektivet fram på ett helt nytt sätt i dag med ovan nämnda kritiska massa av smarta kvinnor.

Nya frågor

• Beslut om ett FN-­organ för kvinno­frågor.

• Mer tonvikt på ­krediter till kvinnliga företagare.

• Insikt om att många små jordbruk drivs av kvinnor.

• Strävan efter att klassificera våldtäkt som krigshandling.

• Försök att få fler kvinnor invalda i parlament.