EU-samarbetets omfattning, organisation och beslutsfattande bestäms i avtal som kallas fördrag. De blir i EU ett slags grundlagar som reglerar samarbetet. I takt med att det utvidgas till nya områden och antalet medlemsländer ökar ändras fördragen. Varje gång måste samtliga medlemsstater godkänna förändringarna. Detta kallas ibland ratifikation.

Det nu gällande fördraget slutförhandlades på ett kaotiskt toppmöte i Nice i december 2000 och trädde i kraft i början av 2003. Till Nicefördraget fogades en deklaration om en genomgripande översyn. Under 2002 och 2003 arbetade ett stort konvent fram ett förslag till konstitution för EU. 2004 kom tio nya länder in i EU, följt av ytterligare två 2007. Så nåddes EU27, som är Nicefördragets informella tak.

Förslaget till konstitution stoppades 2005 i två folkomröstningar, först i Frankrike och sedan i Nederländerna. EU tog en konstitutionell ”tankepaus”. Två år senare försökte Angela Merkel och Nicolas Sarkozy rädda en del av den havererade konstitutionen. Den nya, bantade versionen blev Lissabonfördraget. Det har i dag godkänts i nästan alla EU-länder.

Även Lissabonfördraget syftar till att effektivisera och demokratisera EU-samarbetet. Det sker genom begränsningar av vetorätten och genom ökat inflytande för de folkvalda församlingarna, EU-parlamentet och nationella parlament.

Den viktigaste sakpolitiska förändringen gäller det rättsliga och polisiära samarbetet, som blir en del av det vanliga EU. Till nyheterna hör även att EU får klarare befogenheter i klimat- och energifrågorna.

EU:s internationella profil förstärks genom den nya posten som ”utrikesminister” med en egen ”utrikesförvaltning”. Dessutom inrättas en post som permanent ordförande i Europeiska rådet (EU:s toppmöte), en ”president”.

Om Irland röstar ja till Lissabonfördraget förväntas även president Lech Kacinsky underteckna Polens godkännande. Då återstår bara att president Václav Klaus signerar Tjeckiens ratifikation. Men president Klaus, som starkt ogillar fördraget, förhalar detta tillfälle, trots att det tjeckiska parlamentets båda kamrar godkänt det.

En liten grupp senatorer från Klaus eget parti har på nytt klagat hos den tjeckiska författningsdomstolen. Baktanken är att prövningen där ska dra ut på tiden så långt att det hinner bli val i Storbritannien nästa vår. Där förväntas de konservativa vinna och dra tillbaka den brittiska ratifikationen, om fördraget då inte hunnit träda i kraft. I så fall väntar en folkomröstning i Storbritannien, som förväntas förkasta Lissabonfördraget.

Om Lissabonfördraget skulle stoppas hamnar EU på nytt i ett allvarligt konstitutionellt krisläge. Det skulle även få mycket allvarliga politiska konsekvenser i de länder som vill komma in i EU, däribland Turkiet och Island.

Rolf Gustavsson är SvD:s korrespondent i Bryssel.

Rolf Gustavsson

rolf.gustavsson@svd.se

Fler artiklar