Oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi hindrades igår från att ta sig till Neda Agha Soltans grav på den 40:e dagen efter hennes död. Den vackra 27-åriga musikstudenten förblödde på Teherans gator under de fredliga protesterna efter presidentvalet. Mobilfilmerna av hennes död har setts av miljoner världen över.

Till hennes gravplats vid Behest-e Zahra söder om Teheran lyckades enligt statskontrollerad iransk press endast ett tusental demonstranter ta sig, bekämpade med tårgas och batonger. Demonstranter ropade ”Neda lever, Ahmadinejad är död”.

Den 40:e dagen ( arba’in ) efter någons död markerar slutet på en sorgetid enligt muslimsk tradition. När Mir Hossein Mousavi utropade den 40:e dagen efter Nedas död till protestdag utnyttjar han en stark symbolik. Tankarna leds till den islamiska revolutionens första månader 1978 när dödsskjutningar från shahens säkerhetsstyrkor ledde till nya protester och nya dödsskjutningar på den 40:e dagen i ett repetitivt mönster.

Mir Hossein Mousavi har, tvärt emot vad många väntat sig, vägrat erkänna sig besegrad i valet den 12 juni. Han anklagar trotsigt den högste ledaren, ayatolla Ali Khamenei, för att förolämpa den iranska nationen när han beskyller demonstranterna för att vara redskap för utländska intressen.

Samtidigt har en trängd Ahmadinejad utkämpat sina egna bataljer mot högste ledaren och de stockkonservativa när det gäller utnämningar i den nya regeringen. Han ville utnämna svärfadern till sin egen son till sin förste vice president. Men under press tvangs han backa och led en svidande prestigeförlust.

– Ahmadinejad är alltmer ensam, han är deprimerad och har problem, kommenterar Farhad Khosrokhavar, ett välkänt forskarnamn när det gäller Iran och islam i Europa.

Professorn från Paris, själv iranier, kom tillbaka från sitt senaste besök i Iran för ett par veckor sedan, där han upplevt massprotesterna och repressionen. Han kallar det som hänt för ”en form av statskupp”.

– Högste ledaren håller fortfarande i tyglarna och utser de viktiga generalerna inom revolutionsgardet, Pasdaran. Men om krisen fortsätter är det inte omöjligt att det blir en verklig statskupp där Pasdaran tar över, säger Khosrokhavar.

Ahmadinejad har två handlingsalternativ, spår han.

– För att motverka sin interna svaghet kan ha försöka stärka sin internationella ställning genom att göra upp med Väst och frysa Irans anrikningsprogram av uran. Men då skulle han få merparten av Pasdaran mot sig.

Alternativt kan han vägra göra eftergifter i fråga om Irans omtvistade kärnenergiprogram, där centrifugerna för anrikning snurrar för fullt. Men en hårdnackad attityd mot Väst kan leda till hårdare sanktioner och ge Iran ännu sämre ekonomi.

Iranexperten från Paris tror inte att regimen i Teheran faller på kort sikt. Men fängslanden, tortyr och dödsskjutningar kan inte heller tysta protesterna.

Det som skulle kunna stärka den vingklippte Ahmadinejad vore, paradoxalt nog, en israelisk attack mot Irans kärnenergianläggningar, resonerar Khosrokhavar. Dessa anläggningar ligger ofta i folktäta områden och Israel kan inte bomba dem utan att det blir rena massakern av civila. Sådana blodbad orsakad av en yttre fiende skulle få många iranier att sluta upp bakom Ahmadinejad av nationalistiska skäl.

– Det skulle skapa bilden av en förödmjukad regim som har rätt att försvara sig. Hökar i Washington och Israel vill driva fram militära operationer, men jag hoppas de inte gör det. Sådana attacker kan leda till Ahmadinejads politiska överlevnad.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg