Något jetlaggad efter en färd över Atlanten kom Ahmad Batebi till Sverige igår. Först att ta emot honom på Arlanda var kandidaten till EU-parlamentet Ardalan Shekarabi (S), som också har iransk bakgrund. Ahmad Batebi flydde från Iran förra sommaren, efter en permission från fängelset, medan den förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi var barn när han kom till Sverige som flykting 1989.

Tillsammans ska de framträda på möten i Stockholm och Göteborg i veckan. Deras önskan är att EU-parlamentet ska ta upp kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Ahmad Batebi har fyllt 31 och bor idag i Washington. För tio år sedan fick han ikonstatus. Genom en numera klassisk bild på The Economists förstasida blev han en symbolfigur för de iranska studentprotesterna 1999.

Han greps och dömdes först till döden. Han utsattes för två skenavrättningar innan straffet sänktes till 15 års fängelse. I fängelset fick han en stroke, ”framkallad av pressen”. Sedan FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan tagit upp hans svåra belägenhet under ett besök i Iran beviljades Batebi permission av medicinska skäl. Han lyckades fly, först till irakiska Kurdistan med hjälp av det iransk-kurdiska partiet KDPI.

Han gillar inte riktigt västmediernas personfixering, men är medveten om att enskilda levnadsöden kan begripliggöra större skeenden. Så har det ju varit i hans eget fall.

–Jag vet från min fängelsetid att varje reaktion från en människorättsorganisation påverkar fångvaktarnas beteenden. Tänk dig då hur mycket reaktioner från EU-parlamentet skulle påverka!

Han säger ödmjukt att han, som har lämnat Iran, inte ska komma med pekpinnar för det iranska folket inför presidentvalet den 12 juni.

–Min personliga uppfattning är att en massbojkott av presidentvalet skulle leda till att FN-systemet skulle uppmärksamma demokratirörelsen i Iran. Men det är svårt att nå enighet bland iranierna, så jag tror inte det blir en bred bojkott av valet. Jag respekterar folket från den utgångspunkten.

Det finns skillnader mellan presidentkandidaterna, tycker han. Sedan Mahmoud Ahmadinejad tog över 2005 har oljemiljarder ätits upp av inflationen, vilket har ökat fattigdomen.

–Mir Hossein Mousavi kan delvis förbättra ekonomin, men säger i princip inget om friheter. Mehdi Karroubi har mer fokus på det civila samhället och fri- och rättigheter. Oavsett vem av dem som skulle vinna skulle de båda vara bättre än Ahmadinejad.

Men för Barack Obamas önskan om en dialog med Iran gör det ingen stor skillnad vem som blir president i Iran, anser Ahmad Batebi.

–Utrikespolitiken sköts av skuggregeringen kring högste ledaren Ali Khamenei.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg