Moskva har blivit en modern världsmetropol med ett nöjesutbud väl i klass med London, Paris eller Barcelona. Kaféer, restauranger, nattklubbar och diskotek har sedan slutet av 1990-talet poppat upp överallt i tiomiljonstaden, men med ett självklart centrum i kvarteren kring Kreml och Röda torget. Frågan är om någon storstad på så kort tid genomgått en så genomgripande förändring.

Jag minns hur jag under mina första år som nyanländ korrespondent i mitten på 1990-talet gick över gatan från bostaden på Kutosovskij prospekt för att handla i matbutikerna i bottenvåningen på klassiska hotell Ukraina. En kö för att beställa osten jag ville ha, en annan kö för att med beställningen i handen betala och så tillbaka till den första kön för att hämta ut ostbiten. Det krävdes planering, och gott om tid, för att handla inför helgen.

Bensin köpte jag direkt från en tankbil vid Krimskijbron för att undvika de långa köerna. Restaurangerna stängde klockan 23, och hade kypare som behandlade gästerna som andra klassens medborgare.

I dag finns välsorterade mataffärer runt hörnen för de flesta Moskvabor, bensinstationerna konkurrerar med personlig service och på restauranger blir jag ofta bemött som en uppskattad gäst. Moskva har verkligen förändrats dramatiskt och det är väl bara prisnivån som skiljer sig från övriga europeiska storstäder. Moskva är, sett till priser på hotell och restauranger, världens dyraste stad.

För ryssarna betyder också ett arrangemang som Eurovision Song Contest något mer än för exempelvis oss svenskar eller britter. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 och de ekonomiskt katastrofala år som följde försvann den ryska självkänslan. Från att ha varit en av världens två supermakter fick Ryssland ligga på knä och be Internationella valuta-fonden, IMF, om miljardlån för att klara de mest akuta betalningarna. Moskva förpassades också under 1990-talet till den internationella politikens lilla scen.

Den överraskande positiva ekonomiska uppgången under 2000-talet (tack vare kraftigt stigande priser på Rysslands viktigaste exportvaror gas och olja) har gett ryssarna lite bättre självförtroende. Men det finns fortfarande ett starkt behov av att visa att Ryssland är ett land att räkna med. Därför såg vi i tisdagens tv-sändning från första semifinalen bland annat bilder på hur Ryssland nyligen blev världsmästare i ishockey, och därför är kvällens föreställning så viktig.

Om tv-kamerorna visar människor på vip-läktaren kommer ni säkert att få se en rund, flintskallig dynamisk man som trivs i händelsernas centrum. Det är Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, som styrt den ryska huvudstaden sedan han först utnämndes av då-varande president Boris Jeltsin 1992. Om premiärminister Vladimir Putin, eller möjligen president Dmitrij Medvedev, styr Ryssland så är Luzjkov kung i Moskva.

Många har försökt peta ned Luzjkov från tronen för att få kontroll över Moskvas enorma kassakista, men inte ens Putin och hans kamrater inom säkerhetstjänsten FSB har lyckats. Det är ett bra tecken på Luzjkovs ställning.

Luzjkov styr i stort och smått. Hans stora stolthet, förutom miljarderna på utländska bankkonton, är Frälsarkatedralen. Den enormt mäktiga kyrkan revs av diktatorn Josef Stalin 1931 under en antikyrklig våg och för Luzjkov blev återuppbyggnaden ett sätt att visa sin kraft. Han tog själv det första spadtaget i januari 1995 och det blev under två år Rysslands i särklass mest prioriterade bygge. 4200 byggnadsarbetare slet i treskift sju dagar i veckan för att kyrkan skulle stå färdig på utsatt tid i september 1997, vilket den också gjorde.

I kväll får vi inte njuta av Frälsarkatedralens rika utsmyckning, men dekoren i Olympiastadion kommer säkert också att vara mycket påkostad. När Moskva får chans att stå i internationell fokus sparas inte på något.

Jan Blomgren

08-13 52 60

jan.blomgren@svd.se

Fler artiklar