Rapporter finns om tusentals gripna, både munkar och civila. Med stor sannolikhet torteras de just nu till oigenkännlighet.

Omvärlden ställer hoppet till FN:s specielle sändebud till Burma – men många burmeser är skeptiska till att han skall kunna åstadkomma något som verkligen kan förbättra situationen i landet. Aung Zaw, redaktör för Irrawaddy, en exilburmesisk månadstidning och website i Thailand, pekar på att det är tredje gången den nigerianske diplomaten Ibrahim Gambari besökt Burma för FN:s räkning, men alltid kommit tillbaka tomhänt.

– FN börjar bli en del av problemet och inte lösningen, säger Aung Zaw.

– Problemet är att de inte kan något om Burma och inte förstår problemen.

Samma skepsis finns i dag på amerikanska Times website, där man citerar en burmesisk redaktör i Rangoon som ställer den retoriska frågan: ”Kommer han att få träffa några politiska fångar? Kommer han att tala med vanliga burmeser? Jag tvivlar på det”.

Gambari är det sjunde speciella sändebundet från FN som besökt Burma sedan 1989. De har skrivit rapporter och gjort uttalanden, men sedan har inget mer hänt. Och burmesiska källor fasar för att det är nu helvetet börjar. Minst 1 500, kanske så många som 2 000 har gripits av militären och förts bort, ingen vet vart men det troligaste är Yay Kyi Aing, underättelsetjänstens högkvarter strax norr om Rangoon. Det är dit dissidenter forslats vid tidigare tillfällen för det är den enda anstalten i Burma som kan ta emot ett så stort antal fångar.

– Nu börjar tortyren, säger en västerländsk före detta diplomat, som tidigare var baserad i Rangoon. Det är nu man kommer att misshandla dem som man tror var ledare för protesterna.

Centrala Rangoon må vara lugnt i dag, men vad som händer bakom murarna på Yay Kyi Aing ser ingen. Inte förrän de som överlevt släppts – och att släppa dissidenter efter att de torterats är en taktik den burmesiska militären använt sig av tidigare. De kommer tillbaka till sina familjer som vrak – och därmed som varning till andra. Signalen blir: ”Det är det här som händer om ni sätter er upp mot regeringen.”

I det läget är det helt omöjligt att tala om ”dialog” och ”nationell försoning” menar arga burmeser som vill att rättvisa skall skipas. Men det är just detta som är Gambaris meddelande till generalerna, som nu sitter i den nya huvudstaden Naypyidaw. Gambari tycks dock inte ens få träffa landets högsta ledning, generalen Than Shwe, arméchefen Maung Aye eller någon av liknande rang. Istället höll han samtal med den ställföreträdande premiärministern, vice utrikesministern och landets kulturminister.

Men kommer Gambari hem tomhänt även denna gång så kommer det att bli hård kritik från omvärlden. Och det kan skada hela världsorganisationens trovärdighet.