Förenklat skulle man kunna tala om kampen mellan ”det goda USA” och ”det onda USA”. Å ena sidan, Reaganiters och neokons vision av den skinande staden på höjden med ädla frihetsideal som bör, eller måste, spridas över världen.
Å den andra, ett självgående krigsmaskineri som stöttas av korrupta politiker i skydd av patriotisk ignorans bland allmänheten och som sått fler diktaturer än demokratier.
Militärhistorikern och författaren Chalmers Johnson är en av de mest framträdande representanterna för den senare gruppen. I boken Blowback utfärdade han en kuslig varning som besannades med terrorattentaten den 11 september 2001. En andra bok, som översatts till svenska med titeln Imperiedrömmar, följs nu av en ännu skarpare uppgörelse, Nemesis.
– Ett demokratiskt land med ett imperium som strävar efter att förbli demokratiskt måste överge imperiet, konstaterar Chalmers Johnson eftersom det inte finns några exempel på imperialistiska demokratier utan att ”militarismen” segrar i slutänden och att det kan bli följden av segern i kalla kriget.
– Det är omöjligt att föreställa sig att en president ur något- dera partiet skulle motsätta sig det militärindustriella komplexet, de 16 underrättelsetjänsterna och det militära politiska inflytandet, säger Chalmers Johnson.
Det var avgående presidenten och exgeneralen Dwight Eisenhower som myntade termen ”det militärindustriella komplexet” i sitt avskedstal. Varningen han framförde då är utgångspunkt i dokumentärfilmen Why We Fight som Chalmers Johnson förekommer i. I Nemesis kartlägger Johnson hur viktig denna ”militära keynesianism” blivit, med upp till hela 622 miljarder dollar i budgetpotten (cirka 4 300 miljarder kronor).
Förr mättes imperiernas makt i antal kolonier, men ”Amerikas variant av kolonin är militär- basen”, menar Johnson. Enligt officiella källor finns 737 militärbaser, fast det verkliga talet är sannolikt högre, kanske 1000. Runt 400000 amerikaner, varav hälften i uniform, samt 80000 lokalanställda i över 130 länder tjänstgör här. Nytillskott påträffas i Afrika, i Kenya och på Afrikas horn, som utkiksposter mot muslimer i området.
Baserna indelas i tre kategorier:
• Större med permanenta slagstyrkor som är miniversioner av det amerikanska samhället, exempelvis i Rammstein i Tyskland och Okinawa i Japan.
• Strategiska installationer som det talas ganska tyst om, som serviceanläggningen Sembawang för hangarfartyg i Singapore och flygbasen Soto Cano i Honduras.
• Mindre depåer, ”cooperative security locations”, med upplag av vapen och ammunition på strategiska ställen över hela världen.
Ironiskt nog har USA förmått värdländerna att själva stå för en del av kostnaderna. Så länge Japan betalar är de här inrättningarna lukrativa, menar Chalmers Johnson som tar Okinawa, med våldtäkter och annan brottslighet, som exempel på hur ovälkommen den amerikanska närvaron kan vara.
De senaste baserna återfinns i Irak, först och främst den Gröna zonen i Bagdad och den nya jätteambassaden på en yta som är större än Vatikanstaten. I Bagdadområdet finns ytterligare två stora anläggningar, och ytterligare baser norr om Bagdad, i Mosul och sannolikt i Basra.
Chalmers Johnson drar paralleller till de romerska och brittiska imperierna. USA av i dag har nästan exakt lika många större baser som drottning Victoria kunde peka på 1898 när väldet var som mäktigast – 36 flottbaser och garnisoner. I romarriket krävdes 37 baser för att kontrollera dess stora territorium.
–Kanske, spekulerar Johnson, ligger det optimala antalet större citadell och fästningar mellan 35 och 40 för ett imperium som strävar efter att dominera världen.
Chalmers Johnson utmålar den fredliga nedmonteringen av det brittiska imperiet som en modell för USA. Han noterar, med tillfredställelse, att Blowback-trilogin legat på bästsäljarlistorna.
–Jag tror att folk är så oroliga, till och med rädda, för isoleringen, skuldsättningen och den fientlighet vi möts med internationellt att de vill försöka göra något för att bromsa landets synliga förfall, säger Chalmers Johnson.
Tipsa andra
Fakta
Budgetåret 2005 tjänstegjorde 1,8 miljoner amerikaner i uniform, med ytterligare runt 475000 civilanställda samt drygt 200000 lokalanställda i USA och i utlandet.På senare år har fler och fler arbetsuppgifter lagts ut på privata företag, vilket har gjort det svårare att kartlägga den militära verksam-heten.
I försvars-
departementets så kallade Base Structure Report nämns inte, noterar Chalmers Johnson, baser i Kosovo, Afganistan, Israel, Kirgistan, Qatar och Uzbekistan.
”Blowback” (rekyl, motstöt) är en term som använts av CIA om oönskade följder av amerikanska handlingar i utlandet.
Första gången den förekom i hemliga dokument var 1953 efter störtandet av premiärministern Mohammad Mosaddeq – varefter först shahen och sedan ayatollorna höll en järnhand över Iran.
Utrikes | Mest lästa
- Big bang-maskinen har startat i Cern
- Dödsfall i Rom väcker oro
- Kroppsdelar funna från Galilei
- Ryska ledarna manar till reformer
- Brand stoppade flygtrafik i Prag
- Ströp frun i sömnen, friad
- Liga handlade med mänskligt fett
- Två greps i Italien för Bombayterror
- Kamp om röster före senatsomröstning
- Inre tjänst i det tysta väntar duo


Stockholm 8º


































