Rolf Carlman är chef för biståndet till Västbanken och Gaza på svenska konsultatet i Jerusalem. I tisdags var han och kollegan Magdalena Svensson i Gaza med sina palestinska samarbetspartner för att försöka få en uppfattning om skador på el- och vattenförsörjningen.

– Vi kontrollerade vilka akuta behov som fanns och vad som skulle krävas för att få igång systemen igen, säger Rolf Carlman till SvD.se.

Medan de befann sig i Gaza dödades en israelisk soldat vid Gazagränsen, vilket ledde till att gränserna stängdes.

– Vi beslöt att åka fram ändå för att försöka komma igenom, och fick först stanna vid en liten palestinsk postering 500 meter från gränsen för att få klartecken att åka vidare.

Där fick de åter beskedet att gränsen var stängd och medan de väntade hann fler diplomater samlas. Till slut väntade runt 20 diplomater på att få åka hem, efter att ha varit på liknande uppdrag som den svenska delegationen.

– Vi försökte få fram besked, vi ringde våra olika kontaktnummer till den israeliska militären, kontaktade våra respektive ambassader och försökte trycka på den vägen, men i slutändan blev vi stående nästan framåt sex timmar, berättar Rolf Carlman.

Det hann bli beckmörkt innan gruppen fick veta att de skulle få komma ut – men då utbröt en diskussion om hur detta skulle gå tillväga.

– Först sa de att bara två bilar skulle få komma igenom, men det är svårt att få plats med 20 personer i två bilar och dessutom ville vi inte lämna de övriga bilarna. Sedan kom ett krav om att vi fick åka igenom om våra bilar genomsöktes.

Diplomatbilar ska normalt sett inte behöva underkasta sig genomsökning, så det accepterade inte gruppen. Till slut kom ett kompromissbud, visuell visitering av bilarna. Diplomaterna gick med på detta och fick klartecken på att åka fram. Då smällde det till.

– När vi tar oss fram genom det beckmörka ingenmanslandet och den första bilen kommer till första bommen hör vi två skott, följda av en högtalarröst som på engelska uppmanar oss att stanna kvar i bilarna. Från början var det svårt att förstå vad det var för skott, säger Rolf Carlman.

Uppenbarligen hade kommunikationen på den israeliska sidan inte fungerat, säger han. Tillståndet hade inte gått fram hela vägen till nästa gränskontroll. Gruppen blev stående ett tag till innan de slutligen kunde åka hem.

– Det är klart att den första reaktionen när man står där i mörkret och de skjuter, det är inte alltför behagligt. Men jag gissade rätt snart att det var varningsskott.

– Jag tycker det är mer obehagligt vad hela episoden illustrerade, nämligen hur svårt det är att få in personer och gods i Gaza. Hela syftet var att göra något åt akuta hjälpbehov, men bara en rännil av det som behövs kommer i nuläget fram. Det tycker jag var värre, att det finns stora behov och att inget kommer dit, säger Rolf Carlman till SvD.se.