Överallt i Jerusalem syns tecken på att allting inte är som vanligt. Ordningsmakten har utsända på i princip varje trottoar och där det inte står poliser häckar soldater. De småpratar med varandra, fingrar på sina automatvapen, byter otåligt fot. Väntar. Ännu vet ingen på vad.

– Det kommer att inträffa självmordsattentat. 300 har redan dött i Gaza, men det är bara början. Många fler kommer att dö där och de har alla en bror, en son, en pappa. Någon kommer att hämnas alla dödsfall, säger Dari Taha.

Han är palestinier och jobbar för det anrika hotellet American Colony i östra Jerusalem när han inte kör taxi. Redan har Israels anfall mot Gaza visat sig i affärerna säger han.

– Turisterna har börjat åka hem. När den första självmordsbomben sprängs kommer alla att stanna inomhus och undvika buss och taxi. Jag kan ju gå till jobbet men jag kommer inte att ha några kunder, säger Dari Taha.

I ett radhus i ett lummigt kvarter i den israeliska huvudstadens västra del bor Georg Roessler. Han är jude, ordförande för en ickevåldsorganisation vid namn SOS och kallar sig själv för vänsteranhängare. I egenskap av sin roll i SOS samarbetar han mycket med en palestinsk förening med samma mål. Dess arabiska ledare är en av hans bästa vänner.

Georg Roessler försöker lära ut alternativa sätt att lösa problem i stället för att ta till våld – men i vissa lägen fungerar ingenting annat. Som i Gaza, säger han.

– I dag känner många, inklusive jag själv, att arabvärlden uppfattar våld på ett annat sätt än vi. Om Israel inte hade svarat på de hundratals raketattackerna med rejäl kraft så hade det setts som en svaghet. Då hade Hamas fortsatt sina attentat med förnyad styrka.

Roessler ger flera exempel som han anser stöder teorin. Han säger bland annat att han tyckte det var bra att Israel drog sig ur Gaza 2005, att han försvarade det inför andra israeler.

– Men samma dag som soldaterna hade lämnat Gaza sköt Hamas den första raketen. De uppfattade tillbakadragandet som ett tecken på svaghet, slår Georg Roessler fast.

Ungefär vid samma tidpunkt på måndagsförmiddagen som Roessler förklarar varför våld måste brukas mot vissa, men absolut inte mot andra, slog en av Hamas qassamraketer ner i staden Ashkelon i södra Israel och dödade en 27-årig byggnadsarbetare. 14 personer skadades.

Enligt israeliska Haaretz avlossades ett 50-tal raketer från Gazaremsan under måndagen, men de övriga ska inte ha orsakat några skador.

I de palestinska delarna av gamla stan i Jerusalem märks konflikten nu tydligt. Här brukar massor av små affärer locka turister och köpsugna, men i dag är allt igenbommat. Handlarna har gått i strejk, berättar Issi Abbas, som står utanför sin stängda butik.

– Det här är en strejk mot mördarna. Alla vet vad regeringen och soldaterna gör. De dödar barn, kvinnor, alla. Även den palestinska regeringen har gett stöd åt den israeliska aktionen, säger han och gestikulerar vilt för att understryka sin ilska.

Han är besviken på Fatah, men ser heller inte Hamas som sina ledare.

– Vi har ingen ledare. Vi bryr oss inte om Hamas eller Fatah, vi bryr oss om vårt folk. Det kommer att bli en ny intifada.

Naira Rezak är nyutbildad engelsklärare. Hon bor i Gamla stan, precis under en judisk familj. Situationen i Gaza kommer att förvärra hennes liv ytterligare tror hon.

– Judarna över mig kastar redan in biblar i mitt hem hela tiden. Det betyder ”vi ska ta ditt hem”. Jag vill ha fred, men jag tror inte israelerna vill det, säger hon.

Hur skulle ett fredsavtal se ut om du fick bestämma?

– Vi går i våra skolor och de i deras. Vi sköter vårt och de låter oss vara i fred, säger Naira Rezak.