"Ni hade hundra miljarder chanser och sätt att förhindra den här dagen", säger Cho Seung-Hui med hård och bestämd röst i ett videoklipp som visades av NBC sent på onsdagskvällen.

"Men ni bestämde er för att låta mitt blod flyta. Ni tvingade in mig i ett hörn och gav mig bara ett val. Beslutet var ert. Nu har ni blod på era händer som aldrig går att tvätta bort."

NBC sade att paketet som kom med posten på onsdagsmorgonen innehöll en 1 800 ord lång rasande och bitter skrift och 43 foton. Elva av dem visar honom siktande med två pistoler mot kameran. Mycket av det han säger är osammanhängande och späckat med svordomar och han fördömer hedonism och kristendom, sade NBC.

På några av bilderna ler han. På andra svingar han en hammare.

Paketet hade skickats med expresspost men blivit försenat eftersom det hade fel postnummer.

En uppmärksam postanställd larmade NBC när han upptäckte att det stod Blacksburg på avsändaren och ett namn som liknade orden Ismail Ax som stod skrivet på mördarens arm när han hittades efter massakern.

Cho Seung-Hui upprepar gång på gång att han blivit kritiserad och sårad på olika sätt.

"Ni har vandaliserat mitt hjärta, våldtagit min själ, förbränt mitt samvete", säger Cho på videon. Han tycks genomgående vända sig till dem som han ser som oförtjänt välbärgade och ändå inte nöjda. De som han säger aldrig känt någon smärta och som inte låter sig nöja med sina Mercedesbilar, guldhalsband och fonder.

"Ni trodde att det var en patetisk pojkes liv ni släckte. Tack vare er, dör jag som Jesus Kristus, för att inspirera generationer av svaga och försvarslösa människor."

23-åringen refererar också till "martyrer som Eric och Dylan", de två tonåriga mördarna i massakern i Columbine High School 1999, då tolv ungdomar och en lärare dödades. Också de unga männen tog livet av sig.

"Jag hade inte behövt göra det här", säger han. "Jag kunde ha givit mig iväg. Jag kunde ha flytt. Men nu flyr jag inte längre. Det är inte för mig, det är för mina barn och mina bröder och systrar. Jag gjorde det för dem."

Enligt universitetspolisen togs Cho Seung-Hui in på sjukhus för psykisk vård 2005 i samband med att han förföljt kvinnliga studenter. Han förklarades då psykiskt sjuk, ansågs vara en fara för sig själv och andra och ålades psykisk behandling. Fortfarande fick han dock behålla sin rätt att köpa vapen.

Till tidningar i Sydkorea säger Chos morfar att föräldrarna hade problem med sin son när han var barn eftersom han inte ville tala, skriver nyhetsbyrån Reuters.

- Han ville inte prata, men han var väluppfostrad, säger morfadern.


I går avslöjades fler detaljer om den störde unge mannen som ­dödade 32 personer på universitetet Virginia Tech i måndags.
I slutet av 2005 hade två kvinnliga studenter klagat över egendomliga telefonsamtal och sms från Cho. Både polis och skolledning kontaktades och Cho genomgick psykologiska tester.

Fler vittnesmål framkom också att studentkamrater känt obehag över Chos besatthet av våld när man analyserat varandras pjäser under engelskundervisningen.
Universitetsledningen och polisen framhöll vid en presskonferens i går att dröjsmålet med larm efter den första skottlossningen ­berodde på att polisen var upptagen med att följa upp felaktiga ledtrådar.

Debatten i går handlade mindre om Chos lättvindiga köp av pistoler (dels en ny i en vanlig vapenaffär, dels troligen en begagnad) än om de psykologiska kännetecknen som faktiskt fångats upp – och om vad det var som fick det att brista för 23-åringen.
Efter de senaste tio årens skolvåld har en rad åtgärder vidtagits, både på grund- och högskolenivå, med metalldetektorer, ­utökad bevakning, sofistikerade lås och flera andra insatser. Virginia Tech är en så kallad vapenfri zon men detta invaggade bara studenterna i falsk säkerhet enligt ­förespråkare för ökade möjligheter för privatpersoner att bära vapen.

En juridikprofessor som ofta deltar i brottsdebatten, James Alan Fox vid Northeastern University i Boston, skrev i går i den ledande tidningen USA Today:
– Det kan möjligen vara en tröst för collegeföräldrar att veta att riskerna för att deras söner eller döttrar ska dödas av en hämnd­lysten kamrat är jämförbar med risken att dö i ett blixtnedslag. Fler collegeungdomar dör i drog- eller alkoholrelaterade händelser än i skottlossningar.

Karin Henriksson
karin.henriksson@svd.se

och TT