– Ingenstans i världen har någon en så ambitiös klimatpolitik, förklarade en närmast jublande Nicolas Sarkozy, Frankrikes president och toppmötets ordförande.

– När nu USA:s näste president, Barack Obama, också sätter klimat-politiken som en högsta prioritet så är han välkommen att förena sig med oss, tillade José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, som försäkrade att EU nu klarat ett svårt trovärdighetstest.

Beslutet om EU:s klimat- och energipaket har drivits fram under extrem tidspress för att ge EU en roll som förebild i de internationella klimatförhandlingar (”post-Kyoto”) som skall avslutas i Köpenhamn om ett år. Eftersom Barack Obama om någon vecka också förväntas lägga fram ett ambitiöst klimatpaket skulle det emellertid kunna bli USA som tar över ledarskapet och bestämmer takten i de internationella förhandlingarna.

Målsättningarna för EU-länderna antogs i mars i fjol och uttrycks i formeln 20-20-20 till 2020. Minskning av utsläpp av växthusgaser med 20 procent (räknat från 1990), ökad användning av förnybara energikällor till 20 procent och besparingar genom ökad energieffektivitet med 20 procent.

Förslag till hur detta skulle kunna uppnås på ett någorlunda effektivt och rättvist sätt presenterade EU-kommissionen för snart ett år sedan i ett omfattande lagstiftningspaket. Förslagets fördelning av bördorna mellan de 27 EU-länderna har varit föremål för tekniskt komplicerade och politiskt laddade förhandlingar, i synnerhet under hösten.

Den största svårigheten ligger i målet att minska utsläppen av växthusgaser, vilket direkt innebär krav på länder med tunga energiintensiva industrier (som Tyskland) liksom på länder vars kraftföretag utvinner elektricitet ur fossila bränslen (som Polen).

För att tvinga fram en omställning vill EU att företagen skall betala för utsläppen (så kallade certifikat eller utsläppsrätter) och att det skall finnas en europeisk marknad för handel med sådana certifikat.

Hela detta system innebär tunga kostnader för företagen, i synnerhet i länder som Tyskland och Polen. Eftersom beslutet om paketet igår skulle tas med enhällighet har de senaste dagarnas förhandlingar gått ut på att finna en minsta gemensam nämnare som tillgodoser alla de 27 ländernas olika önskemål. Det har lett fram till att förslagets grundläggande principer urholkats av en lång rad skräddarsydda detaljerade undantag och övergångsregler för olika länder och industrigrenar.

Därtill öppnas möjligheter för ett land att räkna sig till godo bidrag till nedskärningar som sker i ett annat land, exempelvis i Kina och Indien. Erfarenheterna hittills av dessa så kallade flexibla mekanismer är ganska blandade och svåra att värdera.

Hur alla dessa särlösningar och kryphål skall gå att förena med ambitionen att uppnå de över-gripande målsättningarna för 2020 förblir tills vidare gåtfullt, kanske de närmaste tolv åren. Och även om det handlar om rättsliga förpliktelser så blir det sannolikt svårt att beivra eventuella försummelser före 2020.

Urvattningen av de ursprungliga förslagen kan också innebära svårigheter att använda slutresultatet som avstamp för den fortsatta internationella klimatpolitiken. Det paket som togs igår ger mindre pengar från handeln med utsläppsrätter och därmed mindre pengar för att finansiera olika projekt både inom och utom EU. För att nå uppslutning i Köpenhamn från olika utvecklingsländer kan det komma att krävas nya finansiella tillskott.

Dessutom har EU kvar målsättningen att utsläppen skall minska med 30 procent om det blir ett nytt internationellt klimatavtal i Köpenhamn. Men i den uppgörelse som nu tagits finns ingen automatik som skulle leda till en sådan höjning. En framgång i Köpenhamn om ett år innebär att EU-kommissionen får gå tillbaka till ritbordet och komma med ett nytt förslag till klimat- och energi-paket. I så fall börjar en ny förhandling under 2010.

Samtidigt verkar för tillfället förväntningarna på att förhandlingarna i Köpenhamn skall leda till ett internationellt klimatavtal ganska orealistiska. Även den tillträdande amerikanske presidenten Barack Obama behöver tid för att få kongressen med sig på klimatmål jämförbara med dem som EU nu antagit.

Rolf Gustavsson

rolf.gustavsson@svd.se

Fler artiklar