Den 23-årige Cho Seung-Hui sa inte ett ord utan mejade målmedvetet ner den ene efter den andra av sina studentkamrater. Vad som utlöste vanvettet är en av många obesvarade frågor efter blodbadet på Virginia Tech.

En bedövande sorg vilar över universitetsområdet dygnet efter skräckens förmiddag. På tisdagen kom beskedet att en av de femton skadade avlidit och dödstalet, inklusive gärningsmannen, steg därmed steg till 34.

Ledningen för universitetet och talesmän för de olika polismyndigheterna höll en kort presskonferens men kritiserades för att ha kommit med knapphändiga uppgifter:
Sydkoreanen Cho Seung-Hui studerade engelska, bodde på ett av studenthemmen, kom till USA som 8-åring, och var skriven i Washingtonförorten Centreville i Virginia.

Den ena av två upphittade pistoler, en Glock 9 mm och en Walther .22 kaliber, kan bindas till skotten. Det är ännu inte fastställt – även om det är rimligt – att det var samma person som svarade för båda attackerna i måndags förmiddag, först, 7:15, i ett studenthem, sedan, runt 9:45, i skolbyggnaden Norris Hall, där offren låg spridda över fyra klassrum och i trappuppgångarna.
- Brottsplatsen är fasansfull, konstaterade Virginiapolisens Steve Flaherty och universitetsrektorn Charles Steger bekräftade att Norris Hall stängs resten av terminen och att undervisningen inställs resten av veckan.

Poliskällor, inte minst federala sådana, läckte emellertid stadigt ny information. Texten i ett avskedsbrev blev offentlig, liksom förekomsten av ett kvitto på köpet av den ena pistolen – som köptes för 571 dollar i en affär i Roanoke och inte hade uppvisat några egendomliga karaktärsdrag, enligt innehavaren.
En ung man som var bekant med det ena av de två första dödsoffren i studenthemmet uppges fortfarande sitta i förhör.
Mycket allvarliga frågeställningar kvarstår om rutinerna i måndags förmiddag. Det gäller i synnerhet det faktum att ett e-postmeddelande om skottmord på campus gått ut sent och att tusentals studenter som gått till lektionerna som vanligt utsattes för onödig fara – och att liv kunnat räddas om någon hindrats från att bege sig till tysktimmen i Norris Hall 207.

Charles Steger försvarade detta med att den första incidenten troddes vara en privat uppgörelse och att viktigaste prioriteringen då gick ut på att säkra byggnaden, West Ambler Johnston. Vidare upprepade han att endast 9000 elever bor på området och att det därför var omöjligt att larma alla som redan gett sig iväg hemifrån.

HJÄRTESORG löd den enkla men heltäckande rubriken på studenttidningen Collegiate Times. Ögonvittnen, i en del fall med bandage efter skottskador, berättade i detalj vad de varit med om för nyhetsankare i riksmedierna som spelade dov musik men i allmänhet följde sina vanliga programtablåer.

President George W Bush, guvernören i Virginia Timothy Kaine och hela Virginias kongressdelegation tillhörde den massiva skara som deltog i en mättad minnesceremoni på tisdagseftermiddagen. Tårar rann nerför kinderna och huvuden var böjda i bön.

Det har bara gått sex månader sedan USA skakades av ett annat dåd i en skola. Den gången var det små flickor tillhörande Amishsekten som föll offer. Efteråt tog Vita huset initiativ till en konferens om säkerhet i skolorna men måndagens massaker visar att liknande händelser kan inträffa när som helst.

Vapen är inte tillåtna på Virgina Tech-området som bevakas av en egen poliskår men inte är utrustat med metalldetektorer. Bland de få inskränkningarna i vapenlagstiftningen i Virginia, med gott om ”gun shops” på landsbygden, märks regeln om endast ett tillåtet vapenköp per månad, i folkmun ”one gun a month”.
Det beräknas finnas skjutvapen i drygt 40 procent av alla amerikanska hushåll. Synen på vapen går isär mellan den falang, sannolikt med hög representation av föräldrar till collegeungdomar, som anser att lagarna bör skärpas; och den falang som hävdar att det är människor – inte vapen – som bär skulden för våld.
Den relativa frånvaron av just den här vinkeln i den i övrigt massiva bevakningen i kabel-tv tyder bara på att vapendebatten inte framstår som en angelägen samhällsfråga nu, till skillnad från 1980-talet när mordtalen i storstäderna skrämde den breda medelklassen.

Porträtt på dödsoffren började spridas i väntan på att universitetet skulle offentliggöra samtliga namn. De flesta var i 20-årsåldern men bland de omkomna fanns också lärare som bedrev viktig forskning. En av de många hjältarna var israeliskfödde teknikprofessorn Liviu Librescu som ställde sig dörren för att hindra gärningsmannen från att komma in.
Den 22-årige Ryan ”Stack” Clark kan hållas fram som exempel på vilka duktiga studenter som går på skolan: medlem i orkester, studentrådgivare på elevhemmet, planerade att doktorera i psykologi. Hans mor, Letitie Clark, kan fortfarande inte tro att det är sant att sonen är borta.

Mer än 35000 människor vistas dagligen på campus, över 25000 studenter plus lärare och övrig personal. Djup chock och sorg var kännbar i huvudorten Blacksburg, normalt en fridfull liten stad i denna väckelsekristna del av USA. Gudstjänster planeras närmaste dagarna, med präster redo att lyssna och stötta.