BANGKOK. Det är de gula tröjorna mot de röda. För eller emot den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra, som avsattes i en militärkupp i september 2006. Han befinner sig nu i exil, först i England och Kina och nu senast i Dubai.

Han är också efterlyst och dömd till två års fängelse för korruption, men hans skugga hänger fortfarande över det politiska landskapet i Thailand till den grad att det splittrat det thailändska samhället.

”De gula” är Folkalliansen för demokrati, en brokig samling Thaksin-motståndare som leds av mediebaronen Sondhi Limthongkul och en pensionerad generalmajor, Chamlomng Srimuang. Men bland deras följeslagare finns allt från aristokratiska rojalister till fackföreningsledare och människor som var radikala studentaktivister på 1970-talet.

Det de har gemensamt är att de alla ogillar Thaksin. Han anklagas för att ha utmanat det thailändska kungahuset, en dödssynd i ett land där monarkin är i det närmaste helig. Gult är den thailändske kungens färg – bestämd av vilken veckodag han var född – och många av demonstranterna hävdar att de har dragit ut på gatorna för att försvara monarkin mot vad de ser som Thaksins brist på respekt för institutionen som sådan.

Andra vänder sig mot Thaksin på grund av hans auktoritära stil när han var premiärminister åren 2001 till 2006. Visserligen var han folkvald, men gick efter pressen och andra kritiska röster med storsläggan. Han var knappast den ”liberale demokrat” som han och hans PR-agenter nu försöker utmåla honom till. Och alla kritiker är ense om att han utnyttjade sin position som premiärminister för att berika sig själv och sin familj.

”De röda” är de som dyrkar Thaksin som en nytt fenomen i den thailändska politiken. Han lyckades utnyttja det missnöje med all centralmakt som länge funnits ute på landsbygden, främst i den fattiga nordöstra regionen. Frikostiga lån och bidrag gavs till byar på landsbygden, skolbarn fick stipendier för att fortsätta studier de annars aldrig skulle haft råd med.

Thaksins parti, Thai Rak Thai – eller ”Thailändare älskar thailändare” – har upplösts av domstolarna, anklagat för brott mot vallagarna. Men partiet föddes i ny skepnad som Folkmaktspartiet, vilket vann valet i december förra året och är stommen i de koalitionsregeringar som styrt sedan dess.

”De gula” ser partiet och dess ledare som bulvaner för Thaksin. Den nuvarande premiärministern, Somchai Wongsawat, är Thaksins svåger.

Om det blir nyval – vilket oppositionen och även militären kräver – är det inte helt otänkbart att ett parti som står Thaksin nära vinner igen. För att undvika detta vill ”de gula” att vallagen ändras så att parlamentet består av folkvalda representanter – och utsedda ledamöter från skilda yrkesgrupper.

De menar att folket på landsbygden lätt faller för röstköp och andra oegentligheter och att allmänna val därför inte passar Thailand. Men det är inte klart vem som skall utse de icke-folkvalda representanterna.

Splittringen av det thailändska samhället är total och ingen lösning tycks finnas i sikte. Och det bådar illa för ett folk som tidigare var känt för att vara mästare på att finna lämpliga kompromisser.