Trots censuren och de stränga bestämmelserna för användandet av internet och mejl i Burma har det kommit en ständig ström av stillbilder och video tagna med mobiltelefoner och mejl med rapporter om händelser ut ur landet

Det har även förekommir chatt mellan folk inne i landet och exilburmeser till exempel här i Chiang Mai i norra Thailand. Därmed har också omvärldens tv-stationer och tidningar fått dramatiska bilder från både de fredliga munkdemonstrationerna och militärens angrepp på demonstranterna igår – och därför har också omvärldens reaktioner blivit snabbare än under tidigare manifestationer för demokrati i Burma, som under det stora upproret 1988, då ännu fler människor demonstrerade i Rangoon – minst en miljon varje dag – och dödssiffran var mycket högre. Uppskattningsvis 3000 demonstranter mejades då ner av militärens kulor.

Storbritanniens premiärminister Gordon Brown har kallat ett möte med FN:s säkerhetsråd och kallat Burmas militärjunta för ”illegitim”. USA:s president George W. Bush har fördömt juntan i FN:s generalförsamling och skarpa uttalanden har utfärdats av Frankrike, som säger att juntan måste stå till svars för sina gärningar. Även i vanliga fall återhållsamma utrikesdepartement som de i Japan och Singapore har reagerat på juntans användande av våld för att bryta upp helt fredliga demonstrationer.

Men kommer detta att få någon verkan? Kommer juntan att lyssna till kritiken? Kanske inte de burmesiska generalerna, men de länder i regionen som har nära förbindelser med dem kan knappast vara helt oberörda av alla fördömanden.

Dit hör Kina, Burmas största handelspartner som dessutom levererat stora mängder vapen och ammunition till den burmesiska militären. Även demokratiska Indien har på senare år närmat sig juntan efter att först ha stött oppositionen, dels som en motvikt till rivalen Kinas ökande inflytande, dels därför att Indien liksom Kina är intresserad av Burmas rika tillgångar på naturgas och andra energikällor.

Asean, det sydostasiatiska blocket där Burma ingår med nio andra länder i regionen, handlar också med Burma, och har därför aldrig tidigare kritiserat militärjuntan.

Men de senaste dagarnas händelser kan ändra på detta. Singapore var det första Asean-land som uttalade sig om de senaste händelserna i Burma. Men mångas blickar riktas mot Kina, det enda land som antas ha något inflytande över Burmas generaler. Med tanke på att det är OS i Peking nästa år vore det ytterst genant för Kina om en så nära bundsförvant som Burma slår till mot sina egna medborgare på det här brutala sättet, kanske med kinesiska vapen.

Hittills har dock Kina motarbetat alla försök att resa Burma-frågan internationellt. I janauri iår stoppade Kina en Burmaresolution i FN:s säkerhetsråd. En majoritet i säkerhetsrådet röstade för resolutionen, men den föll på grund av Kinas vetorätt i egenskap av permanent medlem.

Ryssland, som försett Burma med jaktplan, helikoptrar och en forskingsreaktor för kärnkraft, använde också sin vetorätt.

I tisdags, när den burmesiska militären började varna munkarna och de första trupperna sågs inne i centrala Rangoon, sade Zhang Zhijun från det kinesiska kommunistpartiets internationella avdelning, att Kina står fast vid sin princip om ”icke-inblandning i andra länders inre angelägenheter”. Det var krisen i Burma han syftade på, och om Kina fortsätter den politiken kan det ta lång tid innan det blir någon ny ordning i Burma.