De enda bilder som nådde omvärlden från det historiska ögonblicket i lördags när Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi hälsade på de hundratals protesterande munkar som kommit för att hylla henne, hade lagts ut av bloggare inifrån Burma.

- Vi har frivilliga som arbetar inne i Rangoon. Flertalet av dem pluggar på universitetet och de jobbar hårt för att sända oss olika meddelanden, bilder och videosekvenser om vad som händer under demonstrationerna, säger Sein Win, chef för Mizzima News, en Indienbaserad nyhetsgrupp som drivs av burmeser i exil.

Efter de senaste veckornas händelser med fler och fler som anslutit sig till munkarnas protestmarscher har trycket varit hårt på gruppen att leverera material om vad som händer inne i Burma.

- Censuren är väldigt tuff, men många människor vill att världen ska få veta vad som händer i Burma, säger Sein Win.

Enligt organisationen Reportrar utan gränser är Burma "censurens himmelrike", och det sydostasiatiska landet ligger i toppen i den föga smickrande listan på nationer med världens striktaste presslagar.

- De allmänna kommunikationsvägarna går inte att lita på. De kontrollerar telefonerna och internet. I bland måste vi smuggla information fysiskt över gränsen, säger Khin Maung Win, biträdande chef för den exilburmesiska radiokanalen Burmas demokratiska röst (DVB).

Kanalen sänder från Oslo, två timmar om dagen via kortvåg och ytterligare sju timmar via satellit. Från Burma får DVB information via ett 30-tal underjordiska medarbetare. Bland annat används satellittelefoner — som är olagliga i Burma — för att få ut nyheterna.

DVB försöker så gott det går även få in officiella kommentarer från juntan.

- Vi försöker alltid höra oss för om regeringens syn på saken, men på sistone har de inte svarat särskilt ofta på våra telefonsamtal, säger Khin Maung Win.