”Tony, du lever” ropade sörjande i folkmassan när kistorna med den mördade parlamentarikern Antoine Ghanim och hans båda dödade livvakter på fredagen bars på raka men svettiga armar till en sista vila i Sacré-Cœur-kyrkan i östra Beirut.

Medan sorgeprocessionerna fortsatte bakom ”martyren Antoines” kista, draperad i den libanesiska flaggan och hans eget falangistpartis fana, berättade röster i folkvimlet för SvD:s utsända om sin rädsla för att landet ska störtas in i en ännu djupare kris om inte parlamentet lyckas välja en ny president efter den avgående prosyriern Émile Lahoud. Denna process, som ska påbörjas den 25 september, delar landet.

Säkerhetsmässigt var det inte mycket en ensam bombhund utanför kyrkan och spridda säkerhetsmän kunde göra när tusentals sörjande trängde sig fram och blandade sig med politiska och religiösa dignitärer som kommit till begravningen. Nere i den lilla kyrkans krypta tog de närmast sörjande emot kondoleanser. Bland dem som visade sitt deltagande märktes libaneser från alla landets trosriktningar, däribland en hög shiamuslimsk präst i svart turban, den Syrienkritiske Hassan al-Amin, som rest till begravningen från Tyr i södra Libanon.

Med sorgsna ögon tog en ledande gestalt inom kataeb, falangistpartiet, emot kondoleanser: den silverhårige Amin Gemayel. Han är pappa till Pierre Gemayel, industriministern som mördades i november. Den unge ”schejk Pierre”, som han respektfullt kallas, var ett i raden av mordoffer från regeringssidans 14 mars-rörelse.

Mordet på Ghanim var det senaste, men kanske inte det sista av antisyriska profiler, fruktar Beirutbor. Den 64-årige parlamentarikern hade just återvänt till Libanon för att delta i presidentvalet när han i onsdags sprängdes i luften av en kraftig bilbomb som dödade ytterligare sex personer och skadade minst 70, däribland människor i de förkolnade bilvrak och raserade bostadshus som finns kvar på attentatsplatsen i östra Beirut.

För regeringssidans 14-marsrörelse (i den märks Haririklanen och andra sunnimuslimer, de flesta libanesiska kristna, druser och en mindre grupp shiamuslimer) liknar mordvågen mot antisyriska politiker och opinionsbildare en sorts ”Tio små negerpojkar”. Alla de sju som dödats efter mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri våren 2005 har inte varit parlamentariker. Men alla har utmanat Syriens intressen i Libanon.

Efter mordet på Ghanim har regeringssidan endast en knapp majoritet i parlamentet med 68 av 127 mandat. Enligt konstitutionen ska den nye presidenten - som måste vara maronitisk kristen - väljas med två tredjedels majoritet. Det förefaller omöjligt för någon kandidat att uppnå. Även om det på båda sidor talas om en kompromisslösning verkar en sådan avlägsen i det polariserade Libanon.

Libaneser på regeringssidan hävdar att konstitutionen ger parlamentet en sista utväg om ingen får kvalificerad majoritet.

– Det kan räcka med enkel majoritet på 51 procent, säger Ghada Fakhreddin Hassan, en drusisk kvinna som ingick i en stor begravningsdelegation från Shoufbergen tillhörande drusledaren Walid Jumblatts parti PSP.

När det var Walid Jumblatts tur att tränga sig fram till kyrkan utbröt folkmassan i den vanliga arabiska hyllningsramsan: ”Med våra själar och vårt blod ska vi offra oss för dig”.

Regeringssidan anklagar öppet Syrien för att ligga bakom seriemorden.

– Syrien och dess agenter i Libanon försöker mörda så många parlamentariker de kan så att vi på regeringssidan till slut inte ska ha någon majoritet kvar i parlamentet, sade till SvD Sharif Fayyad, generalsekreterare i Walid Jumblatts PSP.

– Dessa krafter vill krossa den libanesiska staten och krossa folkmoralen, få människor att känna sig hjälplösa, få dem att tro att de inte kan göra något utan Syriens medgivande, fortsatte Sharif Fayyad.

Såväl Syrien som de shiitiska oppositionspartierna Amal och Hizbollah har fördömt morden. Sharif Fayyad välkomnar de shiitiska oppositionspartiernas ”moraliska” ställningstaganden men förväntar sig att de ska följas av ”politisk handling”.

– Vi vill att de ska bidra till att parlamentet kan välja en president.

Bitte Hammargren

bitte.hammargren@svd.se

Fler artiklar | Blogg