Ett tiotal män möter oss på den steniga vägen upp mot byn Shavshvebi. Den ligger bara några kilometer från Gori. Plåttaken gnistrar i solen. Tre gånger har byn beskjutits och det är bara dessa män kvar bland de omkring tjugo husen på sluttningen. De pratar i munnen på varandra, pekar upp mot ett par trasiga fönster och en spricka i en husvägg.

- Där har en granat landat och där brann några fält, säger Ronaldi Tkriasjvili. Han pekar ner i dalen där gyllengula fyrkanter med vete står redo att skördas. Bland dem finns en mörkbrun plätt.

Han berättar stolt att han har 12 hektar land. En tredjedel av årets skörd tror han brann upp efter att området bombats. Byn besköts också, bara några timmar innan Rysslands president meddelade att Ryssland går med på vapenvila i tisdags.

- Jag kan inte lämna byn. Jag har kor och djur som måste skötas, vem skulle sköta det om jag inte var här, säger han när vi frågar varför han bestämt sig för att stanna kvar.

Frun Katevan och den yngsta tonårssonen är i Tbilisi. Hemma hos Ronaldi Tkriasjvili finns inget vatten och i köket står disk staplad i högar. Sängarna är prydligt bäddade, som om att de står redo för att familjen ska komma hem igen. Ett altare med ikoner tar upp ett hörn av hans söners rum. Den äldsta sonen är 18 år gammal och är soldat. Han var i Tschinvali i Sydossetien den åttonde augusti tillsammans med sitt regemente.

- Det var många som dog men han klarade sig. Nu är han i Sydossetien igen för att hämta hem sina döda vänner, säger han och visar kort på barnen och på sig själv när han skålar med en kompis. Själv var han soldat i Afghanistan.

Byborna vet inte vad det är som använts för att beskjuta dem. Inte heller varför just deras by attackerats, men mitt i byn ser vi två bilar med georgiska militärer parkerade och lyssnar på militärradion.

Människorättsorganisationen Human rights watch, HRW, beskyllde i går Ryssland för att i två fall ha använt klusterbomber mot civila i centrala Gori och i Ruisi i måndags. Ruisi är en mindre ort med omkring 1 000 invånare som ligger bortom Gori mot Sydossetien. Totalt uppges 11 personer ha dödats och många ska ha skadats. Bland annat dog en holländsk journalist.

- Klusterbomber har ju förbjudits av över hundra länder. Dessutom dödar de helt urskillningslöst, säger Giorgi Gogia från Human rights watch i Tbilisi.

Som bevis uppger HRW att det har fotografier på delar av en RBK-250 bomb som inte fullt exploderat i Ruisi. Dessutom har kratrarna studerats och även en del splitter ska ha hittats. Dessutom säger Human rights watch att läkare bekräftat att de massiva skador som människorna fått är förenliga med sådana som åsamkas av klusterbomber.

- Eftersom delar som inte exploderat fungerar som landminor i lång tid framöver är det förkastligt att använda det här vapnet mot civila, säger GIorgi Gogia.

Human rights watch i Ryssland har de senaste dagarna besökt Sydossetien för att bedöma den humanitära situationen i området efter kriget. Som tidigare berättats är stadskärnan med offentliga byggnader sönderbombad. Även ett bostadsområde till söder om staden har fått stora skador.

- Nu börjar människorna komma upp ur sina källare. Men det finns ingenting att handla, ingen el och inget vatten, säger Tanja Lokshina på en knastrig telefonlinje från Nordossetien i Ryssland.

Hon beskriver hur det överallt i staden ligger döda georgiska soldater och ruttnar i den 30-gradiga värmen.

- Det är en väldigt stark liklukt i vissa områden. Det är både hälsofarligt men också jobbigt att se för de som bor där. Dessutom borde de georgiska familjerna få tillbaka sina släktingar, säger hon.

Under sina resor till Sydossetien har de även besökt georgiska byar. De har sett hus brännas ner och chockade människor försöka hindra plundringar.

- Milismännen har sagt att de bränt husen " så att inte georgierna har någonting att komma tillbaka till" säger Tanja Lokshina.

Under dagen har mat, vatten, ambulanser och humanitära hjälporganisationer fått tillgång till den strategiskt viktiga staden Gori. Även den georgiska patriarken fick besöka den ryskkontrollerade staden.

I byn Akhalsopeli, tvärs över vägen från den första byn som vi besökte bor Shota och Lena Chavchavadze. Alla utom gamla och sjuka flydde när Shabshevi besköts. De har precis kommit tillbaka till byn från släktingar i en grannby.

- Jag har bott här under fem olika krig. Vi får se hur det går, antingen så får vi fly eller så bor vi kvar, säger 65-åriga Shota Chavchavadze bestämt.

Shota Chavchavadze visar upp två lari, omkring sexton kronor. De vet inte när nästa pension kommer.

- Vi har fått lite potatisar från grannen bredvid. Han har sagt att vi inte ska oroa oss, säger Lena Chavchavadze och borstar bort lite smulor från bordet.

I byn fanns också tre ossetiska familjer. De gav sig av i början av kriget och deras hus ligger nu öde. Det kan ta lång tid efter att bläcket torkat på fredsavtalet tills de kan komma åter till sin hemby.

- Jag kände dem inte. Jag antar att de flytt, säger hon kort och vänder bort huvudet.

Johanna Petersson

08-13 50 00

johanna.petersson@svd.se

Fler artiklar