Efter att Putin officiellt sagt att han ville ha Medvedev som sin efterträdare har diskussionen handlat om huruvida Putin även var beredd att släppa ifrån sig den verkliga makten. Utnämningen av Putin som partichef för Enade Ryssland och hans önskan att bli premiärminister var avgörande och visar att han vill sitta kvar vid rodret.

Enligt konstitutionen och den vertikala maktstruktur Putin så målmedvetet byggt upp under sina åtta år vid makten har presidenten den absoluta makten med rätt att bland annat tillsätta och avsätta premiärministern.

Visserligen måste parlamentet godkänna en ny premiärminister och alla reformer, men under Putins tid har det varit betydelselöst. Både duman och federations­rådet har styrts av Putin och parlamentet har förvandlats till ett lydigt redskap i Putins händer.

När nu Putin som premiärminister riskerar att ta order av någon annan och i en yttersta konsekvens avsättas har parlamentet fått en ny betydelse. Genom att bli ordförande för det parti som i praktiken har två tredjedels ­majoritet har nämligen Putin skaffat sig ett övertag mot Medvedev.

Vid en eventuell konflikt kan inte Medvedev tillsätta en ny ­premiärminister eftersom Putin styr parlamentet. Putin har också skaffat sig en psykologisk fördel. Parlamentet kan nämligen ändra konstitutionen och exempelvis utlysa nyval.

Därmed kan Putin i praktiken avsätta Medvedev. Bara en minoritet skulle reagera om det blev nyval och Putin tog tillbaka presidentrollen.

Två rivaliserande klaner har de senaste två åren kämpat om att få sin kandidat som efterträdare till Putin. Med sin utnämning till president vann Medvedev första ronden, men maktkampen är på intet sätt avgjord.

Även om Putin och Medvedev har en utmärkt personrelation blir det svårt för den nya ­makt­apparaten att fungera väl på sikt.

I Kreml sitter Medvedevs ­administration och kan peka på konstitutionen och säga att ”det är vi som bestämmer”. I rege­ringskansliet tre kilometer väster-ut sitter Putins folk och vet att de arbetar för landets i särklass mest populäre politiker och den som styrt i åtta år. Därför kommer de säkert att hävda att ”vi ska ­bestämma”.

Kortsiktigt kan vi tala om en mjuk övergång av presidentmakten, men på sikt är det bäddat för fortsatta maktkamper och en kolli­sion inom makteliten.

Flera bedömare tror också att Putin kommer tillbaka som ­president. Olga Krysjtanovskaja, respekterad chef för Centret för studier av eliter, är exempelvis övertygad om att Putin kommer att driva igenom en ändring av mandatperioden till sju år och att han personligen vill sitta ytterligare två mandatperioder.

–Om det sker om två år eller fyra år vet jag inte. Men Putin vill ha 14 nya år som president, menar Krysjtanovskaja.

Jan Blomgren

08-13 52 60

jan.blomgren@svd.se

Fler artiklar