Sanchez ledde USA:s invasionsstyrkor i Irak 2003-2004. Han anser att usel planering av militärhögkvarteret Pentagon vållade många soldaters skador och död i onödan. Det ledde också till ofantligt slöseri med skattebetalarnas pengar.

"Enligt min åsikt beror Bushregeringens handlande på grov inkompetens och försumlighet", skriver Sanchez i sina memoarer, som delvis återges i tidskriften Time.

I boken framställer han saken så att framför allt dåvarande försvarsministern Donald Rumsfeld i efterhand försökte två sina händer och låtsas som om han inte visste hur illa planeringen skötts.

Bakgrunden är att Pentagon inte hade planerat för en uppföljning av invasionen i Irak. Efter tre faser av krigsplanering och genomförande av angreppet skulle enligt militärens standardrutiner följa en fjärde fas: skötseln av det ockuperade landet.

Men Sanchez såg aldrig till någon fas fyra-plan. Och till sin bestörtning insåg han så småningom att någon sådan aldrig existerat.

"Att säga att jag chockades vore en underdrift", skriver han.

Sanchez anser att hela Irakkrigets första år var förlorat.

"Och jag förväntades tro att varken försvarsministern eller någon över honom visste om det? Omöjligt! Rumsfeld visste. Alla i det nationella säkerhetsrådet visste, inklusive Condoleezza Rice, George Tenet (dåvarande CIA-chef) och Colin Powell (dåvarande utrikesminister). Vicepresident Dick Cheney kände till det. Och president Bush visste om det."

Sanchez blev i praktiken den högsta militär som fick ta ansvar för tortyrskandalen i Abu Ghurayb-fängelset. Rumsfeld sparkade honom 2004 när skandalen briserat. Så småningom, 2006, fick också Rumsfeld själv gå.

Sedan Sanchez lämnat ifrån sig befälet i Irak fick han beskedet att hans militära karriär var över. Han, som varit trestjärnig general och den amerikan med latinamerikanskt påbrå som nått längst i försvaret, skulle därmed aldrig få sina eftertraktade fyra stjärnor.