Så fort han hörde nyheterna om de märkliga händelserna i Österrike satte sig tysken i sin bil och körde söderut. Resan gick non-stopp från Westfalen i Tyskland hit till österrikiska Amstetten.

Nu står han vid familjen Fritzls numera världsberömda hus och suger på en cigarett av märket Route 66. Under hela veckan har han iklädd det vita pannband som han kallar sitt signum försökt hamna på så många av fotografernas bilder som möjligt.

–Jag protesterar mot det här samhället. Jag undrar varför grannarna och staden inte reagerade på det som hände där inne i huset, säger han.

Fler än en journalist här har inlett en intervju med honom men slutat när de insett att han inte är en vanlig invånare från Amstetten. Och de som inte tappar intresset där, de gör det när de frågat vad han gör till vardags hemma i‑Tyskland. Han svarar nämligen att han inte riktigt har tid att ha ett arbete.

Pennor slutar att anteckna, tv-reportrar får något bekymrat i‑blicken.

Ty detta, att protestera och åka runt till mordplatser med sina skyltar som det står ”Varför?” på, det är hans yrke.

–Jag har gjort det i flera år. Jag är demonstrant till hundra procent.

Numera går journalisterna här omvägar runt honom. Det brummar konstant av generatorer på tvärgatan Dammstrasse. Ljudet kommer från de stora tv-bolagens bilar som stått uppradade här hela veckan: Sky News, tyska bolag, CNN, turkisk tv och många fler.

Här finns de chict klädda nyhetsuppläsarna som regelbundet läser upp det senaste i det världsberömda kriminalfallet. Och så deras inte fullt så elegant utstyrda grovarbetare: fotografer och tekniker.

Riichiro Harayama, kriminalreporter på en tv-kanal från Tokyo, rättar till slipsen inför en sändning.

–Vi hade ett liknande fall i‑Japan för några år sedan och för våra tittare är det en väldigt viktig nyhet. De vill veta hur myndigheterna här hanterar det och se om det finns likheter med det japanska fallet.

Nästan lika många bilder som proffsfotograferna tar idag tas av de nyfikna Amstettenbor som kommer hit. Familjer ställer upp sig framför polisens avspärrningar och fotograferar varandra.

Andra kommer hit för att se om det kan hjälpa dem att fatta vad som hänt här.

Det är lite mindre trångt på gatan i dag – de flesta tv-bolagen har lämnat staden efter att ha camperat här sedan nyheten om Josef Fritzls förehavanden kablades ut i måndags – och Ludmila Wolfinger är här för första gången för att kika på scenen.

Hon blir intervjuad av en av de utländska tidningsreportrarna men har själv fler frågor än svar.

–Hur kunde han bygga en så stor källare utan att någon reagerade? Vad gjorde han med allt grus till exempel? Hur kunde hans fru inte misstänka att hennes man hade barn därnere?

Hon skakar på huvudet och fingrar lätt på korset i guld hon bär hängande runt halsen, som för att söka beskydd:

–Människor måste lära sig att inte bara låtsas som att de är blinda och döva för vad som sker.