Är det svenska beslutet en stor nyhet i Turkiet?
– Självklart ja. Redan nu på morgonen har ju Sveriges ambassadör Christer Asp kallats upp till Turkiets UD i Ankara. Och premiärminister Recep Tayyip Erdogan var i går kväll blixtsnabb på att ställa in sitt planerade Sverigebesök till i nästa vecka. Sverige har under senare år uppfattats som en av Turkiets främsta vänner i EU-sammanhang, men nu kommer Sverigebilden att kompliceras. Turknationalister kommer att triggas av det svenska riksdagsbeslutet och det kommer att leda till låsningar. Inte minst vad gäller utsikterna till den försoningsprocess mellan Armenien och Turkiet som har varit på gång.
Varför har frågan alls kommit upp i den svenska riksdagen?
– Vid s-kongressen förra året kördes Mona Sahlin, Urban Ahlin och andra i s-ledningen över av kongressen som krävde ett erkännande av massmorden på osmanska armenier 1915 som ett folkmord. Men att de rödgröna skulle få med sig borgerliga sidbytare i riksdagens omröstning måste ha kommit som en kalldusch för utrikesminister Carl Bildt.
Varför är definitionen folkmord för snart hundra år sen så känsligt för Turkiet?
– Enligt den officiella historieskrivningen i Turkiet har människor fått uppfattningen att det visserligen begicks massmord under första världskrigets kaos på både kristna armenier (som i många fall var allierade med Ryssland) och muslimska turkar. Men majoriteten kan inte ta till sig att deras förfäder skulle ha varit massmördare. Att säga att det var ett folkmord på armenierna – alltså en beslutad och planerad storskalig etnisk rensning – är fortfarande tabubelagt i Turkiet. Det är inte många år sedan Nobelpristagaren Orhan Pamuk åtalades för ett sådant uttalande. Den armeniske skriftställaren Hrant Dink i Istanbul, som mördades 2007, var också tydlig med att det var ett folkmord på armenierna. Han åtalades för så kallad förolämpning av turkiskheten innan han mördades. Men han menade också att det viktiga var en öppning mellan dagens Turkiet och Armenien, och att dagens turkar kunde ta till sig en annan historiskrivning. Att utländska parlament skulle rösta om detta kunde få motsatt verkan, menade han.
I den intervju jag gjorde med honom strax innan han mördades sade han:
“Vi som lever här tror att Turkiet kan förändras. Det kämpar vi för. Men enligt min mening vill inte armenierna i diasporan att Turkiet ska förändras, för om Turkiet förändras är det de själva som håller fast vid status quo. För armenierna i diasporan representerar dagens turkar alltjämt det förflutna som de har bakom sig. Men för mig är turkarna dem jag lever med i dag. Här finns goda och onda, och jag fortsätter att kämpa för förändring.”
Hur ser relationen ut mellan Turkiet och Armenien idag?
– Det finns ett protokoll för normalisering mellan de båda regeringarna i Ankara och Jerevan men det har inte ratificerats av de båda ländernas parlament. Uppfattningen är att Jerevan skulle göra det ifall bara parlamentet i Ankara går i bräschen. Men i Turkiet finns starka låsningar från turknationalistiska krafter och från Azerbajdzjan som har en olöst konflikt med Armenien och enklaven Nagorno-Karabah. AKP-regeringens motståndare i det turkiska parlamentet använder nu den svenska omröstningen i riksdagen som en förevändning att mobilisera mot protokollet och mot Turkiets försoningsprocess mot Armenien.
Kan detta få allvarliga konsekvenser på sikt för de svensk-turkiska relationerna?
– Det kan få konsekvenser för svenska handelsförbindelser. Turkiets näringsliv har väntat på ökat intresse från svenska företagare för nya samarbetsprojekt. Men det finns också röster i Turkiet som hävdar “so what” när olika länders parlament röstar igenom folkmordsresolutioner. FN:s folkmordskonvention från 1948 har ingen retroaktiv verkan.
