För världens politiska ledare gäller det att tidigt stifta bekantskap med vinnaren, för att kunna säga att de kände honom innan han blev president. Många har redan åkt till Washington för artighetsvisiter hos båda kampanjerna. Kandidaterna besöker också andra länder när de ska framställa sig som potentiella ”ledare för den fria världen”, som amerikaner gillar att beskriva rollen. I denna parallella valkampanj anstränger sig alla parter för att bete sig någorlunda neutralt – det finns trots allt fortfarande en president i Vita Huset, även om hans dagar är räknade.

Men vem håller till exempel Putin på, när han ligger i pyjamas och tittar på CNN om kvällarna? På den gamla sovjettiden föredrog ryska politiker oftast republikanska presidenter. Men John McCain har sedan länge en hårdför attityd mot Ryssland – han har bland annat pratat om att försöka slänga ut landet ur G8 och inkludera Georgien och Ukraina i NATO. Barack Obama, med sitt tal om ”soft power”, blir därför att föredra i Moskva.

På partihögkvarteret i Peking däremot tros Obamas tal om att begränsa frihandel oroa mer än McCains provokation om att han inte skulle ha gått på OS-invigningen om han varit president. Men McCain har också talat om hur Kinas ökade makt måste stävjas genom fortsatt amerikansk truppnärvaro i Asien, vilket inte roar kineser.

Israelerna oroar sig för att Barack Obama inte skulle kunna möta ett ökat hot från Iran på ett hårt sätt och att han verkar vara lite för angelägen om att förhandla med palestinier. Därmed vore John McCain det självklara valet. Å andra sidan har Israel åsett hur Irak-kriget under en republikansk regeringen har vänt upp och ner på Mellanöstern, vilket redan tycks ha stärkt Irans självförtroende.

Sydamerika och de karibiska länderna undrar mest om de kommer att få någon som helst uppmärksamhet från nästa amerikanska president, eller om det bara fortsatt blir en åthutning då och då i riktning mot Venezuela och Kuba. Obamas idéer om handelsprotektionism har också väckt viss oro här, vilket gör McCain mer attraktiv.

I Europa skulle Obama inte ha några problem med att bli vald till president efter att tyskarna tjusats av ”Der neue Kennedy” och Sarkozy nästan såg ut att vilja kyssa Obama när de möttes i Paris. Även vår egen statsminister har uttalat sitt stöd.

Republikaner i USA har påpekat det borde vara ett problem för Europa att föredra samma kandidat som Ryssland eftersom de uppenbarligen väljer den svagare av de två. Demokraterna kontrar med att när Obama uppfyller sin ambition om att ena USA från dagens splittrade politiska läge blir landet starkare, vilket i sin tur skulle göra hela världen säkrare.