Idag har det gått exakt två veckor sedan Arizonasenatorn och presidentkandidaten John McCain lanserade Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat. Efter konventet och hennes träffsäkra (men förhandsskrivna) tal med de eleganta sticken mot Barack Obama tilltog intresset för henne dag för dag.

Rekordstora, för att inte säga nästan i Barack Obama-klass, skaror flockas nu till valmöten med John McCain och Sarah Palin som förväntas fortsätta kampanja tillsammans.

Den välkände kommentatorn Pat Buchanan står för en av de mest träffande sammanfattningarna om skillnaderna mellan Obama och Palin:

–Hon är en av oss, han är en av dem. Han var socialarbetare som såg till att folk fick matbidrag. Sarah Palin dödar sin egen föda. Barack har noll erfarenhet i verkställande jobb, Sarah styrde en egen fiskeflotta, var borgmästare i sex år och sköter största staten i unionen. Hon tillhör en vanlig kristen församling. Han var medlem i 15 år i en kyrka vars pastor fyllde predikningar med black power, anti-vit rasism och anti-Amerika.

Sarah Palin betraktas alltså som ”autentisk” vilket är viktigt i ett land där väljarna ofta tittar mer på spännande personlighet än torra sakfrågor. Hennes livs historia är, liksom utseendet, ovanlig för en politiker och det säger kanske också något om hur dystert det måtte kännas för de ratade vicepresidentkandidaterna som slitit i politiken i årtionden.

Efter collegestudier på fem olika universitet tog Palin examen i journalistik och jobbade en tid som sportreporter i tv. Efter giftermålet med Todd Palin, med rötter i ursprungsbefolkningen, blev Hem och skola-uppdrag språngbräda till borgmästarposten i lilla hemstaden Wasilla.

Ingen förnekar hennes avsevärda charm och talanger eller att hon skickligt manövrerade sig fram i det mansdominerade republikanska partiet i Alaska samtidigt som hon utmanade de mäktiga oljebolagsintressena. Vidare lät hon aldrig graviditeter eller barnafödande bli något hinder i jobbet, utan har berättat om hur hon tvingades jonglera minidatorn Blackberry och bröstpumpen.

Under de knappa två åren som guvernör i gigantiska Alaska låg Palins popularitetssiffror på mycket höga nivåer, vilket delvis kan ha berott på att alla invånare fått återbäring på skatten och att hon gjorde sig av med guvernörsplanet och kokerskan i residenset. Hennes image passar in i den ”gräns”-kultur som råder, med jakt, fiske, självhushållning, snöskotertävlingar och tuffa jobb på oljefälten.

Mediernas fokusering på den ogifta gravida tonårsdottern slog tillbaka på dem själva men granskningen av Palin fortsatte på andra områden. En hel del motsägelsefulla drag framträder.

För det första finns det inte mycket som tyder på att Palin studerat in- eller utrikespolitiska ämnen på nationell nivå, med undantag för olja och energi. Trots att McCain och hon går till storms mot bidrag tillhör Alaska de delstater som tar emot mest ur federala kassakistan och upp till en tredjedel av jobben i delstaten är offentliga.

Vidare redogjorde Washington Post för att familjen Palin utnyttjat traktamenten och resebidrag på ett sätt som inte är tillåtet i andra delstater.

Det mest slående med Sarah Palin är hur snabbt opinionsvindarna vänt bland kvinnor. Vänsterkommentarer om att varken McCain eller Palin någonsin varit förkämpar för kvinnors rättigheter tycks inte ha gått fram i landet med tolv veckors – obetald – föräldraledighet.

Hos familjen Palin tar maken Todd hand om barnen varannan vecka, dessutom har familjen stor släkt och slutligen har Sarah Palin berättat att hon kunnat ta med ungarna till arbetet.