Det är inte i megastaden Teheran som det iranska presidentvalet kommer att avgöras. Även om Iran har känt av en stark urbanisering under den islamiska republikens 30 år är det fortfarande i småstäderna och på landsbygden som valet kan avgöras. Mahmoud Ahmadinejad har under sina fyra år som president gjort sig känd för att dra iväg med hela sitt kabinett för att hålla regeringsmöten i provinserna. Det har Ahmadinejad kunnat knipa poäng på. Dessutom har hans regering de senaste veckorna delat ut checkar till fattiga.

–Röstköp, klagar oppositionskandidaten Mehdi Karroubi, shiitisk präst och tidigare talman. Den andre reformkandidaten, den förre premiärministern Mir Hossein Mousavi, anser att pengarna skulle göra bättre nytta på infrastruktursatsningar.

Ahmadinejads främste konservativa utmanare, revolutions- gardets tidigare befälhavare Mohsen Rezaei, anser att det vore bättre att skapa jobb för de unga.

Regeringen har till oppositionskandidaternas förtrytelse delat ut gratis potatis till fattiga i lands- orten. Det fick studenter på ett kampanjmöte för Mousavi i staden Yazd att skandera ”Vi vill inte ha en potatisregering” och ”Död åt potatisar” (en anspelning på den islamiska republikens gamla slagord ”Död åt Amerika”).

I Iran avgör det mäktiga väktarrådet vem som får kandidera i valen. Även i år har alla 42 kvinnor som registrerat sig som presumtiva presidentkandidater sållats bort.

Chefen för den islamiska republikens äldsta opinionsinstitut NSCPOM spår utifrån sina mätningar att Ahmadinejad kommer att bli omvald för en ny fyraårsperiod.

– I nationen som helhet har han ett stöd på 45-50 procent. I Teheran är det runt 40 procent. Tvåa är Mir Hossein Mousavi, säger Hassan Poushnegar på NSCPOM.

Väljare på Teherans gator som vi spontant talar med har en klar uppfattning om sakfrågorna även om inte alla har avgjort vilken kandidat som ska få deras röst. En 36-årig hemmafru som inte vill ställa upp på bild tycker att det viktigaste för näste president blir att ”få bukt med inflationen som håller på att knäcka folk”.

Ali Mustafavi, 23, läser maskinteknik och ska rösta på Mehdi Karroubi.

–Jag vill ha en president som ser till studenternas intressen. Jag vill ha någon som är för pressfrihet, sociala friheter och medborgerliga friheter.

Utmanaren Mehdi Karrboui, som besegrades i förra valet, hävdar att Ahmadinejad blev president 2005 med hjälp av valfusk.

En trebarnspappa – vi kan kalla honom ”Reza” – sliter med ett heltidsjobb som grafiker på dagarna och extraknäcker med att köra taxi på kvällarna. Att Ahmadinejad vinner är solklart, tror ”Reza”. Men han tror framför allt att det är den sittande presidentens dominans på statstelevisionen avgör valet.

–Om Mir Hossein Mousavi fick lika mycket tv-tid som Ahmadinejad är jag till hundra procent säker på att Mousavi skulle vinna. Mousavis styrka är hans ekonomiska politik. De som minns hans premiärminister- period under Iran-Irak-kriget på 1980-talet vet att han gjorde en stark insats med att sköta ekonomin när landet var i kaos.

– Och blir det en andra valomgång kan Ahmadinejad få en tuff match mot Mousavi. I städer som Teheran och Qom vet folk vem Mousavi är. Där kommer många att rösta på honom. Men på andra håll är han inte så känd.

På ett kontor i Teheran träffar vi en akademiker som tillhör Mousavis inre krets. Inte heller han tror att Mousavi har så stora chanser att bli vald.

–Jag tror inte att han har den rätta viljan.

Men det har uppenbarligen Mahmoud Ahmadinejad.