Ett textmeddelande som sprids på mobiler i Teheran lyder: ”Till det förbjudna i den islamiska republiken hör: att ropa ”Gud är stor”, att gå till fredagsbönen och att läsa Fatiha (öppningsversen i Koranen) samt att hålla vaka över de döda”.
Sms:et syftar på religiösa seder som hör till troende muslimers vardag och som oppositionen kring Mir Hossein Mousavi använder som protestmetoder.
Den paramilitära basijmilisen har under nära åtta veckor av protester efter det omstridda presidentvalet den 12 juni skjutit mot platser där människor har ropat Gud är stor. Anhängare av Mousavi har bekämpats med tårgas när de skulle gå på fredagsbönen. I förra veckan hindrades Mousavi från att ta sig till Neda Agha Soltans grav för att läsa Koranens öppningsvers över denna unga studentska som blivit symbol för martyrskapet under protesterna.
Mousavi anklagar nu sina vedersakare – Ahmadinejad, basijmilisen och i praktiken också revolutionsgardet och högste ledaren – för att först ha förgjort den republikanska sidan av Irans styre (genom riggade val) för att därefter ge sig på ”den islamiska sidan och dess trovärdighet med ert ärelösa sätt”.
En känd oppositionell sedan årtionden, den förre utrikesministern och ledaren för Irans Frihetsrörelse Ibrahim Yazdi, säger till den arabiska tidningen Asharq al-Awsat att Iran är på väg att bli vad Sovjetunionen en gång var, ”den starkaste totalitära regimen med en mycket effektiv men korrupt säkerhetspolis”.
Många spår att de brutala styrkedemonstrationerna – som lördagens skådeprocess mot rader av reformister, däribland den tidigare vice presidenten Abtahi – förebådar regimens fall. Ibrahim Yazdi anser att regimen befinner sig på det sluttande planet, liksom Sovjetsystemet gjorde för 20 år sedan, när Kreml svarade på reformkraven alldeles för sent.
Den kontroversielle Mahmoud Ahmadinejad har som väntat fått högste ledaren Ali Khameneis välsignelse för en andra mandatperiod. Men inför omvärlden kommer presidenten att framstå som kraftigt försvagad, exempelvis när FN:s generalförsamling öppnar i september.
Framtvingade ”bekännelser” stärker inte hans legitimitet. Varje iransk tv-tittare kunde läsa mellan raderna när den ene kände reformisten efter den andre gjorde offentlig avbön i helgen.
Det anmärkningsvärda är att människor som tillhört den styrande eliten nu står inför rätta. Iranier som var regimkritiker långt före Mir Hossein Mousavi säger sarkastiskt att forna makthavare nu får smaka på sin egen medicin – förhörsmetoder som kan få dem att erkänna vad som helst.
En kvinnlig konstnär, som nyligen lämnat Iran och som har varit kallad till polisförhör i sitt hemland, säger till SvD att alla som har kommit ut från fängelserna förr eller senare brukar förneka vad de har ”bekänt” så fort de får tillfälle.
–Karaktäristiskt för den senaste skådeprocessen är att alla åtalade säger samma sak, oavsett om det är före detta vice presidenten, en journalist eller en ung demonstrant som är gripen på Teherans gator. Alla deras berättelser ska tjäna ett syfte: att koppla de folkliga protesterna till utländska regeringar.
Mir Hossein Mousavi har själv talat om hur fångar torteras inpå benstommen, enligt nättidningen Tehran Bureau:
”Vet de inte att profeten sagt att den som har bekänt under tortyr inte kommer att straffas (på den yttersta dagen) och att det inte finns något sådant som bekännelser från den som sitter i fängelse och som har blivit hotad?”
